PK – Varför

Postat den 26 juli, 2024 av admin

Det är något som hänt i Sverige och jag vet inte vart ifrån och framförallt varför saker och ting kommer. Ett av dessa saker är PK, alltså politiskt korrekt. Jag håller med om att det är bra med PK, men det gäller inte i alla frågor. Inte enligt mig i alla fall, det finns gränser när det blir bara dumt. När jag hör och ser saker och ting, som det var häromdagen på nyheterna. Då funderar jag på, vad fan händer i samhället.

När man pratar, som reportaget handlade om, spansk skogssnigel eller mördarsniglar som vi kallar dem, och att det kan med fördel dödas genom att hugga av huvudet på den, för att det är miljömässigt och humant. Hallå, det är en snigel och varför ska man ens tänka på att det ska vara humant? Har ni dåligt samvete när ni slår ihjäl en mygga, knott eller fluga också? Jag kan lugnt säga att jag har inte dåligt samvete för att jag delar på sniglar oavsett på kroppen som det blir. Inte för de flygande jobbiga sakerna som mestadels hör sommaren till heller, när de dör. Ja, det finns andra djur också exempelvis vet jag inte hur många maskar jag kört en krok igenom och sedan dränkt, nej jag mår inte skit över det heller.

Det finns så klart än fler djur som jag inte bryr mig om, om de dödas eller inte. Det finns farligare saker för dem, som vi människor ligger bakom och som stör kretsloppet, än en hand etc. Det kan vi i stället fundera på, inte hur humant man dödar en mördarsniglar. Då tänker jag på alla kemikalier som används av människan på olika sätt, exempelvis inom jordbruket. Det är inte bra alls.

Vad som däremot går att lägga energi på i detta ämne är, när får vi betalt för att få bort dessa sniglar? Det är en invasiv art. Som inte tillför ett dugg, bara förstör. Det kan EU och Sverige bestämma sig för. Istället för de växter som ändå gör någon nytta om man inte vill/kan göra allt på samma gång.

Trevlig helg

Micke

Publicerat i Eda, ensson, Mina tankar, Nyheter, Politik | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Det finns inte ett skit att skämmas för.

Postat den 25 juli, 2024 av admin

Varning, personligt och långt.

Att hamna i psykisk ohälsa. Det finns ingen anledning att skämmas för det. Tyvärr ligger mycket kvar angående skam gällande det i samhället. En rädsla, för vad någon annan ska tyckte och tänka. Men du har exakt samma rätt att vara sjuk som alla andra har. Det är ingenting man planerat bli. Kan en person som får hjärtinfarkt hjälpa det?Nej, självklart inte. Det är inget som patienten kan hjälpa. Men, det kommer krävas massor av oss alla andra att inse det också, men tillsammans går det att jobba bort denna skam.

Nu är det 19 år sen, jag själv hamnade i det läget. Jag hade en våldsam oro i kroppen och det spelade inte någon roll vad än jag gjorde. Det gav inte med sig, det minsta lilla. Däremot, eftersom jag inte klarade få ner denna gnagande oro, blev den ju tyvärr starkare och starkare eller så var det jag som fick mindre och mindre kraft att stå emot.

Efter att inte sovit ett skit på sju dygn, så blev det nästan som om jag inte längre styrde kroppen. (Jag upplevde att jag inte sov alls, men det var säkerligen någon minut här och där.) Jag gick till mina mediciner, tog det jag hade och svalde. Svalde och larmade, då jag åter hade kontroll på kroppen. Jag gick och låste upp dörren, så räddningen skulle ta sig in på lättaste sättet, gick sen till sängen och la mig i stabilt sidoläge, som jag sagt. Väldigt snabbt kom skammen, över vad jag gjort, gjort mot mina barn. Så innan räddningstjänsten och allt kom, hade jag bestämt mig, en gång och aldrig mer.

Då, jag jobbade med det jag gjorde på den tiden, hade jag skaffat kunskap. Dels genom utbildning men också i mötet med patienter, jag jobbade då som Skötare i psykiatrisk vård, det som förr hade en jävla negativt laddad titel Mentalskötare. Jag visste vad jag behövde göra, vem som behövde göra det, vilka verktyg jag hade att ta till. Så, var det att bli stenhård mot mig själv och aldrig tillåta mig må så dåligt en gång till och för att klara av det var jag tvungen att hitta mina utlösande faktorer. Och det har gått bra, men jag vet ju att det kan komma igen och det har det gjort men då är det omedelbart arbete som gäller. Nu för tiden tar det inte många sekunder att vända det och jag kommer inte ihåg när det var sist, bra är det. Varför jag inte började jobba med mig själv innan försöket, ja det vet jag inte. Min teori är att jag förstod inte hur illa oron kunde bli, svaret är inte noga. Det viktiga är att jag överlevde och aldrig försöker ngn mer gång.

Självklart var det jobbigaste första gången jag tog tag i dessa tankar och oron, men för varje gång det vände blev det lättare och lättare och förbannat glad är jag för det. Jag började sakta men säkert min resa åt rätt håll. Min akuta fas, gick över på en dryg månad, men innan jag kände mig helt trygg med allt, så tog det ungefär ett år.

Att man förr eller senare kommer till en period med dåliga stunder i livet, så som vid dödsfall, det vet vi alla. Man måste då tillåta sig sörja, det är en normal och sund reaktion. Men, man måste ut ur det stadiet, för man får inte fastna i sorgen för då är man på fel väg och på väg till depressionen igen. Sörjer man inte kan det också lösa ut en kraftig oreaktion senare i livet. Det har jag varit rädd för, efter denna sjukdomen men det har gått bra.

Jag hade en sak i skallen, lätt tillgängligt och jag tror det var därför jag orkade komma på benen. Sen vet jag inte om alla gamla släktingar säger så till sina barnbarn, det var min farfars ord som kom: ”Du klarar minst 50% mer än vad du själv tror och du klarar minst 100% mer än vad mamma tror.

Dessa ord som kom, är en del en massa ”verktyg” man kan använda sig av. Allt handlar om vad din egen väg innehåller och att du tar fajten, fajten med dig själv och de utlösande faktorerna. Det var alltid farfars ord jag började min resa (kamp) med, när jag började känna av att måendet inte var som det skulle och ju längre in i läkandet ju mindre antal andra verktyg behövdes. Det blev lättare och lättare och längre och längre emellan och jag blev till slut stolt och glad över att jag klarade det.

Det absolut jobbigaste av allt, var det svek jag gjort mot mina barn. Den enda som kan bevisa, att det inte händer igen, det är jag själv och det gör jag sen dess och kommer fortsätta göra. Nu när de blivit vuxna, är detta genompratat och klart för länge sen.

Jag skäms för det jag gjorde, men det jag skäms för i det sammanhanget är ju att jag svek barnen. Att jag blev sjuk skäms jag inte för och det har jag aldrig gjort. Man kan inte hjälpa det, blir man sjuk så blir man. Det kan svårt för andra att förstå, då inget syns. Om man hamnar i en förlossningspsykos, kan mamman hjälpa det? Ska hon skämmas för det? Svaret är nej på båda frågorna så klart. Det är sånt som händer, då får vi hjälpa och inte döma.

Det svåraste under min kamp, har varit att behöva försvara mig. Det går, nu för tiden lätt, men det var ju inte en extra sak jag ville ha på samvetet och sen få jobba med, efteråt. Nu vet jag vem som menar väl med en fråga samtidigt, som jag känner av vem som inte gör det. De signalerna märker man snabbt. Det finns personer i mitt liv, precis som hos alla, som aldrig skulle göra något för att skada mig. Är man inte själv inställd på det, ja då inser man det inte. Men är man det, kommer det hos mig följd frågor. Vad menade, varför sas det, finns det en annan syn på saken? Ni förstår garanterat vad jag menar. Gudskelov har jag (tror de flesta har det) fler som vill mig gott än ont i livet, det är så jag tror och hoppas i alla fall. Det har i alla fall varit lärorikt och nyttigt att ha med aktivt i tanken. Sen, har jag då varit i kontakt med folk som oavsett vad man säger eller hur, ja det går helt enkelt inte att få kontakt med den sidan som är till för att förstå. Det ligger i DNAet eller så är det en brist i kroppen som gör att det inte går. Kanske är svaratt det finns folk som saknar det och enbart har sig själv i tanken hela tiden. Det har blivit en mental låsning som gör att de antingen bara glömt hur man gör eller så har de förlorat förmågan obotligt. Oavsett vad, är det inte värt att lägga energi på. Det blir bara värre för mig själv. Så då svarar jag bara att jag inte vill prata med den om det. Avvisa på ett trevligt sätt helt enkelt. Om folk är så, jag tar aldrig en diskussion om något annat heller.

Själv har jag svårt för att acceptera att någon tar sig rätten att ifrågasätta en läkardiagnos, som lekman, jag har ingen anledning att själv sitta och göra olika tester online, för att se om jag har någon sjukdom. Gör man dem noga många gånger så lär man sig vad man ska svara och det är inte så det ska göras. Inte är det en diagnos heller, det är läkare som sätter det. Tyvärr verkar det bli vanligare och vanligare med egna diagnoser, sen går man till läkaren och säger vad som behövs. Synd, då det är att förstöra systemet som är till för att skydda de som behöver det. Men, att folk gör så ger ju effekten i folkmun, ”se den där då, sjuk jojo”.

Bästa sättet, när man orkar själv är att prata, skriva om sin situation och självklart hålla sig till sanningen. Att ljuga, när man ska läka psykiskt är det absolut sämsta man kan göra och att ljuga för sig själv, är det allra sämsta. Det enda det leder till är ett möjligen bättre mående en mycket kort tid och ett jävla dåligt samvete efteråt. Helt enkelt jävligt dumt och ställer bara till det.

När du berättar vad du går/gått igenom, är det väldigt utlämnande. Jag upplevde det så i alla fall. Men, känslan efter var något helt annat. Tyvärr ligger det mycket hysch hysch och skam kvar i samhället. Detta kan nog bero på att två generationer bort, pratades det knappt om alls om alla släktingar. Dessa bodde oftast inte ens kvar i kommunen. Men, Sverige gjorde en mycket stor förändring gällande omsorgen i början av 90 talet. Den gjordes i två omgångar. 1992 genomfördes ädelreformen, enkelt förklarat sjuka och Gamla blev ett kommunalt ansvar. 1995 genomfördes steg 2 och den kallas den psykiatriska ädelreformen. Lätt förklarat, i Värmland bodde de på Mariebergs sjukhus i Kristinehamn och de blev nu utflyttade till sin hemkommun, då kommunerna åter fick ansvaret.

I detta hittar vi också, tror jag, den skam vi dras med än, men som gudskelov det blir mindre och mindre av. Man ville inte vara avvikande för då skickades du iväg. Med avvikande menar jag också verkligen allt. Hade du dyslexi så var du underbegåvad och skickades bort. Helt enkelt ett jävla sjukt och felaktigt system. Men när de började med det, en gång i tiden, var inte kunskapen så hög som den är i dagsläget.

Nu, var de återigen hemma och man kan tro det var frid och fröjd med det. Nej då, men de var i rätt kommun i alla fall.

Tänker man på allt lidande detta gamla system drog med sig, är det inte konstigt att skammen är där den är. Det var ju inte enbart den som skickades iväg, som mådde dåligt, utan det gjorde ju alla släktingar. Ju närmare släktskap, ju värre var lidandet naturligtvis.

Men vi, som lider av eller har gjort psykisk ohälsa, har ingenting att skämmas för. Vi har visat oss sårbara i vår mänsklighet. Ingen ”vanlig frisk” människa går genom livet utan att känna av sorg mm. Men, vi måste ur sorgen och få vardagen att fungera, livet går trots allt vidare. Den man förlorat, hade aldrig önskat att man hamnar i en depression. Ja, inget alls negativt önskar de oss utan tvärtom.

Genom att våga berätta om att man har varit med om en sådan här sak i livet, tror jag bara är bra. Detta för att fler ska våga göra det och på det sättet visa att man är inte ensam om det. Kom ihåg att du är värdefull och vacker precis som den du är.

Mick

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

På gott och ont

Postat den 24 juli, 2024 av admin

Att få frågan om att bli medlem i ett parti, när man var 13 år bara. Ja, det var en ny och underlig känsla. Jag vet att jag svarade att jag inte kunde politik, men fick då svaret att alla hjälps åt på möten där vi pratar om saker och ting, kurser fanns och så skulle jag få hjälp av hon som värvade. Allt det där stämde och jag började ganska snabbt märka av den stora fördelen, att gå på mötet när en fråga startar. Det är enklast att påverka från grunden och de förutsättningar som sätts. Till sista beslut i kommunfullmäktige, är det egentligen bara en formell sak, ett beslut. Visst, man kan lyckas ändra tex från ett ja till ett nej, men det är inte vanligt. Den, som värvade mig till Socialdemokraterna var min mammas dåvarande chef och som senare hamnade i riksdagen Gunilla.

Anledningen till att det inte är lätt att få en ändring av beslutet man ska rösta om. Det är ju många anledningar, huvudanledningen är ju att många beslut tas ju under samma mandatperiod så det har inte hänt något med hur röster fördelas mellan partierna. Samtidigt har man ju då, på många platser jobbat med frågan (diskuterat i partier nämnder och kommunstyrelsen, det är utrett av tjänstemän, nya diskussioner etc etc) tills allt har gjorts som man ska. Frågan anses då färdigberedd och man går till sist i omröstning i kommunfullmäktige. Processen är enbart större och tar längre tid i regionen och riksdagen. Det är Kommunfullmäktiges ordförande som beslutar om allt är klart och tar då beslut om det kommer på dagordningen eller inte. Ordförande har här i kommunen hjälp av två vice ordförande och de kallas tillsammans för presidiet, processen när de sätter dagordningen är presidieberedning. I det arbetet ska de endast hålla sig till lagar mm, så ingen partipolitik där. Det är på mötet sen.

Så, nog om det.

De beslut man tar som politiker tar man ju inte ensam. Det är ju inte ordförande ensam, som tar beslutet i bildningsnämnden om en skola ska behållas eller stängas, det är ju nämndens samtliga politiker och i stora frågor som denna är det ju kommunfullmäktige som beslutar.

Trots detta, har folk runt om i landet svårt att acceptera denna process. Ja, beroende på fråga är det problem också för politiker att vilja förstå. Tyvärr blir oftast en ordförande uthängd, som den stora syndabockar på olika sätt, hotade, familj blir hotad, fysiska påhopp, skrivelser om hudfärg, kön eller sexuell läggning mm. Listan med skit kan fortsätta. Detta är då oftast, från folk som kallar sig vuxna. Det är tyvärr ett klimat, som verkar öka och vad det beror på, det vet jag inte. Vad jag vet är att det finns många studier publicerade om det, så leta online. Jag vet också att vi alla kan fundera på saken.

Jag har garanterat sagt eller skrivit om folk, med en inte alltför trevlig ton, någon i livet. Men, jag har blivit mycket bättre på att låta bli det. Jag vet, att jag aldrig gjort det i ett öppet forum och jag vet att det inte varit ens i närheten av sådant här.

När jag varit med i partiet en stund, började det bli dags med att gå kurser. Mycket spännande ämnen var det att välja på. Det fanns inte en kurs om härskartekniker, men var ändå fick vi lära oss hur vi skulle bemöta dem. För att bemöta måste man känna till dem och då måste man lära sig dem. Så, det blev en naturlig bieffekt. Ja, det var enormt mycket jag hann med att gå igenom under dessa åren och långt ifrån allt är saker jag skulle använda mig av idag. Däremot har jag själv blivit utsatt för det, flera gånger.

Däremot märker jag väldigt snabbt, när någon tar till dessa metoder och oavsett vilken är de lika vidriga och har ingenting i, ett modernt samhälle 2024 som Sverige, att göra. Jag hade ju kursledare av den gamla stammen, men så generationen min och den som lärde ut finns en till. Den styr mycket av politiken i dagsläget och har ganska enkelt att ta till skiten. Gudskelov är det inte alla som gör det, men en enda förstör i massor, tyvärr. Allt som oftast är de män, av äldre modell.

Så, allt negativt ovan, är Politikens baksida. De faktorer vi politiker kan påverka är först och främst samtalston mellan Varandra oavsett vilket parti man tillhör. Genom eget agerande kan man göra stora framsteg. Hör eller ser vi något, då är det notera och agera mot det. Står man enade emot detta förjävliga som många politiker blivit eller blir utsatta för, då har vi kommit jävligt långt. Vi är ungefär 40 tusen fritidspolitiker i landet, mellan 20 30% av oss blir drabbade årligen och många så jävligt att de slutar.

Man slutar vara en bidragande del av det politiska arbetet. Det politiska arbetet som är otroligt viktigt för oss alla i Sverige. Demokrati, eller snarare upprätthålla demokratin i Sverige, är det största och viktigaste arbetet samtliga politiker har att göra. Genom folks röster, ges ett mandat att leda. Om vi inte har någon som vill sätta sitt namn på valsedeln, vad gör vi då för att hålla demokratiska system, rättigheter ja allt som det fri landet Sverige handlar om?

Gör det rätta och gör det nu, använd ett sunt förhållningssätt mot alla.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Strejkande sjuksköterskor, en samhällsfara – vansinne

Postat den 23 juli, 2024 av admin

Det är inte mycket som förvånar mig längre när det gäller offentlig förvaltning. Tyvärr är det så, när det istället ska vara en överraskning att något fel, onormalt etc, så har det blivit en vana, en regel och man skyller på den svenska byråkratin. Detta trots att felet inte ligger i byråkratin utan i människan som tolkar, bestämmer, avgör i landet med hjälp av byråkratin.

Nu är det inte länge sen, som vi lade pandemin på hyllan. Alla fantastiska människor som kämpat sig igenom alla dessa fruktansvärda dagar, med sitt eget liv som insats. De gick som vanligt till sina arbetspass och var de som mötte denna nya fruktansvärda fiende. Fienden som sket i allt. Den tog livet av den som den ville. Den sparade ingen i samhällets olika klassar. Det var en hittills okänd fiende, som vi inte kunde se. Trots detta, gick alla inom vården till sina arbeten och samhället kunde i alla fall rulla på. Alla dessa fantastiska människor, som med olika yrkesroller inom vård och omsorgen, är verkligen vardagshjältar. Det kommer de alltid att vara och har alltid varit.

Nu har det gått något år efter den akuta fasen, covid 19 kommer för alltid att snurra runt i världen betydligt mindre farlig, men trots allt kvar. Vardagslunken började på att gå sin vanliga gång. Men, den vardagsgången är inte bra att den kom tillbaka med full kraft. Den kom, tyvärr också tillbaks med saker som vi absolut inte behöver ha – arrogans och liknande elände. Framförallt kom den tillbaka med glömska, osynlighet och självklarhet. Ibland behövs dessa tre, så det är bra att de finns. Men, i detta inläggs innehåll och innebörd hör de inte någonstans hemma.

Jag är jäkligt tacksam för alla som stod i frontlinjen under pandemin. Alla dessa fantastiska medarbetare vi har i vården och omsorgen i hela landet är verkliga vardagshjältar, varje dag och jag hoppas ingen glömmer det någonsin. Jag kommer inte göra det.

För några veckor sen, gick landets sjuksköterskor ut i strejk. De hade inget annat val. Ledande tjänstemän och politiker har helt glömt bort de år av helvete, hela världen gick igenom, med vårdpersonalen i första led. Det som samtliga partiers politiker stod och lovade, dyrt och hederligt är som borta. Borta, för att de valt bort det. Förr eller senare hamnar världen i samma situation igen, då kommer minnet med största sannolikhet tillbaka. Då passar det återigen att minnas, för det är då återigen ledningen har behovet av dem. Återigen, med enbart en sak för ögonen, precis som nu, göra det som behagar makten, för då passar det.

Att sjuksköterskorna gick ut i strejk förstår jag och de har mitt fulla stöd igen och igen osv. Jag anser att deras krav var och är fullt rimliga i Sverige 2024. Till saken hör ju att det kravet på sänkt arbetstid med bibehållen lön, är ett fullt rimligt krav och de har verkligen gjort sig förtjänta av det, för länge sen. Ett fullt rimligt krav för alla arbetstagare. En rimlighet som våra nordiska grannländer genomfört för länge sen. Lika logiskt med det, som att arbetsgivare och de olika organisationer de hör till, kommer att säga att det inte går. De presenterar den ena mer eller mindre dåliga ursäkten efter den andra. Men de glömmer det viktigaste – vill man så kan man allt.

SKR och landets regioner verkar, ha glömt bort sina fantastiska medarbetare som stod där i frontlinjen, ja kanske helt och hållet, vad vet jag.. Det finns inte pengar eller mer personal är de argument som användes vanligast. Men det finns pengar till att hyra in folk och pengar till sjuklön när folk blir utbrända och det finns pengar i extra ersättning och pengar till att köra folk över helgen från Arvika till Karlstad finns det. Är det inte otroligt vad man kan hitta på kistbotten?!

Nej, det är en självklarhet att det inte går att göra en sådan stor förändring över natten och hosta upp pengar till löner men framförallt är det inte bara att plocka fram nya sjuksköterskor mfl som har utbildning på högre nivå. Det krävs ju att platser på utbildningarna blir fler, utan det ingen personal. Under tiden måste regioner och kommuner fixa till det med praktikplatser. Man får absolut inte stänga dörren, för lösningen som nu gjordes av regionerna. Den ska vara öppen och tillsammans jobbar man fram en lösning. En lösning som på sikt kommer att ge effekten att folk orkar ett helt arbetsliv igenom, det blir ett mervärde i livet då privatlivet och därmed återhämtningen får en större del i vardagen. En lösning där vi visar att vi värnar om våra anställda och framförallt lyssnar på dem. Vi politiker har ansvaret att se dem och det ska vi göra, det kan omöjligt vara ett orimligt krav vi ställer på oss själva. Det yttersta arbetsgivaransvaret ligger på politiker i fullmäktige.

Jag tycker det är än mer fascinerande att folk går på det oppositionen säger. Att det skulle vara nuvarande styrets fel. Det är omöjligt att hinna med samt genomföra de besluten under det första året vid makten, så de ger denna enorma summa i underskott.. För det började klagas redan efter några månader, från er. Beslut som vi då ska vara skyldiga till att regionen går back 1 miljard. Märk väl att vi i S, har inte suttit vid makten de senaste 12 åren. Det har varit ett borgerligt styre, med lite vänner. Sen, den enorma orsaken var minskade anslag från staten och en mycket hög inflation.

Regioner gjorde sen, sin vana trogen, och skickade fram en chef av något slag. Den har ett enda uppdrag och det är att hålla nere arbetsgivarens lönekostnader utan att påverka de anställdas omdöme för mycket negativt. Men, den gränsen är passerad. De anställda godtar inte längre allt nonsens till ursäkter som arbetsgivare kommer med och det tycker jag är bra. Redan när jag började i vården i början av 2000-talet klagade de anställda på löner och villkor, det med all rätt. Så, man kan tryggt säga att vårdens personal har ett fantastiskt tålamod. Det ska de ha all respekt för. 24 år senare är måttet rågat och jag är säker på att frågan om arbetstidsförkortning har varit uppe på förhandlingsbordet, flera gånger. Det samma är det ju med rätten till heltid, ja den är ännu inte ett faktum inom kommuner 2024. Helt jävla sanslöst dåligt!

Sen, så förstår jag inte vad regionerna håller på med. De kallar sjuksköterskornas strejk för samhällsfarlig och kallar till förhandling för att avbryta den. Detta för att bemanningen inte kunde garanteras. Ett mycket intressant ställningstagande av regioners ledningar. Man behöver inte se längre än till hur regionerna sköter sin sommarbemanning. De beviljar ledighet, det är deras skyldighet att göra enligt lag, sen går de ut med ersättning till den/de som vill flytta sin semester för då har de inte nog med vikarier, om ingen antar erbjudandet från ledningen så kan man bli beordrad in. Beordrad för att chefer, regioner och kommuner och stat inte gjort sitt jobb bra nog och sett till att det finns utbildad personal. Så, personalen är minst sagt i ett jävla läge, snudd på livegna. När regionerna själva aldrig kan garantera en bemanning och då är verksamheten i nuvarande driftsform också samhällsfarlig, men det går inte för det finns ingen sådan skrivning.. Den är helt enkelt för dyr gentemot resultatet. Detta är inte ett problen för personalen utan ett problem inom tjänstemannastaben och på politikernivå.

Detta är inte konstigt om man ser hur det politiska arbetet ser ut. I början av 1990-talet hade landstinget i Värmland 3.5 (tror det var det) anställda politiker på heltid. Nu finns det 10 (har jag för mig), men inte nog med det. Det är i tillägg 10 politiska sekreterare. Så, nu behövs det alltså 20 personer i stället för, som låt oss säga 4 stycken, klarade av innan. En minst sagt egendomlig utveckling i en alltmer datoriserad värld med mer och mer lösningar. Jag tycker detta är en mycket märklig utveckling för att inte prata om svindyr. Men, kanske är det rätt så som det är nu och var för dålig bemanning förr. Jag har bara noterat skillnaden, värderingar får var och en göra.

Vad är det som drivit det offentliga till denna lösning, ja det vet jag inte. Men, det får mig att tänka på ett tv program jag såg för några år sen och jag tror det var på tv4. Det handlade i alla om ett sjukhus i Dalarna som hade tvingats stänga av ekonomiska skäl. Trots att det inte fanns en enda patient kvar, inga läkare etc så var samtliga på administrationen kvar. Med vad och framförallt Varför reagerade ingen på detta? Det var ju 200 (om jag nu kommer ihåg rätt) anställda kvar och kostade pengar på ett sjukhus som inte fanns. Fascinerande korkat är enda svaret jag kan komma på. Hur skötte den ansvarige sitt uppdrag Svaret på det är, det gjordes inte.

Att arbetarna återigen börjar visa sig och inte längre accepterar situationen över att någon visar dem någon hänsyn, inspel eller ngt. Det är bara bra, men det är sjukt och fel att de ska behöva göra det då det ska vara naturligt.

Micke

Publicerat i Eda, ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det behövs mer folk – Jag tror på dig!

Postat den 22 juli, 2024 av admin

Detta inlägg handlar om mitt engagemang i en förening som är partipolitiskt oberoende. Vi pratar aldrig politik emellan oss och så ska det fortsätta vara.

I Västra Värmland, finns det ett stort och bra gäng, utbildade och som vill hjälpa till om något händer i samhället. Då ringer ansvarigt befäl hos brandkåren eller polisen till föreningen och vi rycker ut. Vi stödjer samhället när det behöver.

Föreningen är Frivilliga Resurs Gruppen FRG. Det är kommunerna som vi har hand om, som är de som sätter kraven på oss via avtal och som äger oss.. Allt är skriftligt överenskommet innan. Även om vi aldrig är på ett skarpt läge, har vi krav på oss så som utbildning. Dels grundutbildning och så årlig repetition. Utbildning är ju alltid en färskvara och det sker förändringar, därförär repitioner så otroligt viktigt. Utbildningar som vi inte bara har nytta av vid uppdrag. Mestadels är det utbildning som är bra att ha i olika stunder i livet, man vet aldrig om behovet av kunskap behövs. Sen hoppas jag att jag aldrig ska behöva använda den, men jag vet att någon gång, med största sannolikhet kommer bli en situation, att klara av och det på bästa möjliga sätt.

FRG Västra Värmland är Sveriges största FRG förening och det är inte dåligt. Det är jag i alla fall stolt över. Men det är inte bra nog. Som du såg i länken finns det stora områden att täcka in kvar.

Föreningen har alltid ett behov av fler medlemmar. Detta gäller på alla orter i landet, inte bara i västra Värmland. Om man inte själv kan vara med i skarpt läge, finns det ändå ett behov. Det finns ju alltid något runt om att göra. Så, var det detta med all den kunskap du får via medlemskapet i form av utbildningar, övningar och från gruppens gemensamma kunskaper. Bara den borde vara morot nog för medlemsskap. Ja, så får du ju komma med i gänget och träffa trevligt folk.

FRG Västra Värmland finns i Arvika, Eda, Årjäng, Säffle kommuner och vi försöker få med Sunne och Torsby kommuner också. Vår föreningslokal har vi vid flygplatsen Arvika.

Kom mer än gärna fram till oss om du ser oss på tex Gammelvala 24/7. Det är alltid roligt att träffa folk. Ta chansen och kom förbi oss! Vi står bra placerade, ni kommer hitta oss lätt om ni vill.

Hoppas ni blir medlemmar. Jag hoppas vi möts, om inte på Gammelvala så någon annanstans. I föreningen kommer vi göra det om inte annat. Vi kommer till olika marknader runt om i vårt område. Det är bara att komma till oss. Många tror de har en dum fråga. Dumma frågor finns inte.

Detta inlägg handlar om mitt engagemang i en förening som är partipolitiskt oberoende. Vi pratar aldrig politik emellan oss och så ska det fortsätta vara.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Biden? Trump? Vem tror jag vinner valet i USA?

Postat den 19 juli, 2024 av admin

Ja, det tål att fundera på. Det är fortfarande ”ganska” långt kvar till valdagen. Det kan vara bra men också tvärtom.

Biden är en politiker som varit med jäkligt länge. Han har inte jobbat med annat än politik, om jag förstått nyheterna rätt. När man då är mer än 80 år, så självklart har han byggt upp ett stort kontaktnät och sparat på sig en jävla massa kunskap. Ungefär så här sa han vid mötet i NATO och han hade presskonferensen. ”Jag tänker inte ta tillbaka min kandidering till ytterligare en period i Vita Huset. Jag vill vara kvar som president. Det beror på att jag har inte hunnit göra allt jag ville genomföra.” – Återkommer till detta.

Trump – Ja, det är nog mycket man kan säga om honom. Men ärligt talat känner jag det’helt meningslöst att börja. Det han genomförde vid makten första omgången, var inte imponerande, i alla fall inte för mig. Nu har han ju tyvärr stärkt sina möjligheter till att bli vald för period nummer två i och med grabben som sköt mot han. För de vapenglada väljarna längst till höger på skalan, ja för alla i högerskalan i USA har ju nu Trump blivit en nationalhjälte. – Detta är inte en lätt nöt för Bidenadministrationen att knäcka, återkommer till detta.

Trump är en mycket skicklig person, när det gäller marknadsföring. Marknadsföringen han bedrivit genom åren, har alla varit mycket aggressiv. Allt har gått ut på att trycka ner den/de som varit i vägen för hans framfart. Tyvärr har han lyckats jäkligt bra med det och då han lyckades i sitt första försök, ja då fortsätter han ju på samma sätt. Det är ju hans vinnande koncept, genom åren. Till och med myndigheter han duckat för hans angrepp, för att slippa bli attackerade senare. De som försökt har blivit uthängda i media i en skala som inte har varit nådig. Allt med påhittade personangrepp, för att ytterligare öka trycket på det som Trump haft motgång i. Summan har blivit att personen slutar själv, får sparken eller drar tillbaka sin åsikt och Trump fått som han ville från början.

Nu, när han vill bli president igen har han och Biden fått ett gemensamt problem. Problemet var där första gången de möttes också, men det är ett större problem nu än då. Ser man på de undersökningar som publicerats i USA visar de samma sak på plats nummer ett. Då är man tvungen att göra en förändring så man lyfter fram sig själv och det gör att motståndaren får bekymmer.

Det gemensamma problemet för Biden och Trump är åldern. Den ena strax över och den andra strax under de 80 åren. Detta är något som inte kan ha gått någon av dem förbi. Trump, tar då till marknadsföring och har nu JD Vance 39 år gammal som sin vice president. En rejäl sänkning av ålder på vice presidenten, förra gången hade han Mike Pence som i år är 65. En betydande åldersskillnad på dessa. Genidrag för att få fler röster.

Vad jag tror och hoppas på – kommer nog inte att ske. Men jag hoppas jag får rätt. Trump har nu stärkt sin position avsevärt inför kommande valrörelse. Om inte Biden administrationen gör något radikalt, kommer Trump vinna stort. Tyvärr blir det då ett jävla bekymmer i stora delar av världen.

Jag hoppas Bidens kommentar, om att han tänker vara kvar som kandidat, enbart är ett spel för galleriet. Ett spel för att kratta banan åt den verkliga kandidaten, så denne får en chans att bygga upp, allt inför kommande valrörelse. I USA är verkligen en valrörelse allt, stora jippon och kostar fläsk. Jag hoppas på att jag får rätt i och det är att det blir President Obama. Men, denna gång då Michelle Obama. Vice president kanske Harris som är det nu.

Skillnaden på Bidens och Obamas politik är liten. Biden var ju Obamas Vice, då är inte skillnaden stor. För att då, bygga upp administrationen runt hennes kandidering tar betydligt kortare tid (än en idag mindre) och politiken är väldigt lika. Tid är det stora problemet här, stort land, mycket som ska göras och då är paret Obama ett jävla dragplåster i valrörelsen. Denna kandidering, uppbackad enormt av maken, tror jag skulle välta omkull hela administrationen runt Trump och att vi slipper ha han som president ytterligare en period.

Sen är då frågan om Michelle Obama Vill ställa sig i hetluften som det innebär.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Politik, Politiker, Politikerförakt

Postat den 18 juli, 2024 av admin

Ja, visst är det variation på ämnen från den enda dagen, till den andra. Men, det gör inte mig något och då fortsätter jag på samma sätt.

Att hålla på och tycka en massa saker, som jag gör, betyder att man också läst en jäkla massa. Men bara för att jag tycker något, så innebär det ju inte att jag har rätt i faktakunskaper. Det innebär också att jag måste få med mig Socialdemokraterna i tyckandet, annars kommer inte mycket ske. Det är inte så säkert att det går. Då får man fundera vidare och försöka igen. Samtidigt som man har tagit lärdom.

Att anse sig vara en kompetent politiker och samtidigt ALDRIG vara ute och säga sin åsikt. Det är INTE någon bra politiker.

Politik handlar om att man vill göra något. Bevara, Förändra, Förbättra, Avsluta, är mycket fina ord och innebär att man måste vara aktiv i sitt uppdrag och man måste ha åsikter. Vad ska man annars blir politiker för? Sitta av sin tid, är det många som gjort genom åren och gör än idag. Personligen skulle jag aldrig rösta på en person som inte vill något samtidigt som denne inte vill göra något. Det är slöseri på skattepengar och på demokrati.

Sen, har politiker genom olika system skott sig som fan genom åren. Tyvärr är det nog så på ställen än. Samtidigt har inte det man lovat hållits. Det gjorde att politikerföraktet började gro och många Socialdemokratiska väljare röstar nu istället på Sverigedemokraterna. Anledningen till att jag skriver mitt eget partinamn är ju inte för att jag vill ska Socialdemokraterna. Men som största parti i otroligt många år (räknat från start) så har självklart vi ett ansvar. Vi skulle ha sagt att det inte är okej. Och fortfarande inte är. Det bästa sättet att stoppa dessa system som är, gällande politiker som använder systemet, är att det blir fler som engagerar sig – man får in nytt blod. Nytt blod som än inte blivit hjärntvättat av systemet.

Det gjorde många väljare för de ”kände inte igen” eller var svikna/besvikna på partiet. Detta byggdes upp och politikerföraktet blev ett faktum. De enda som kan ändra på det, är vi politiker själva. Det kommer ta tid, förtroende tar lång tid att bygga men snabbt att förlora. För den sakens skull är det aldrig fel att börja. Tyvärr är det jobb kvar i detta ämne. Se på ersättningarna de får i regering och riksdag. De kan lätt stoppa höjningen i 30-40 år framöver utan att de kommer få problem med att klara av vardagens kostnader. Men tyvärr kommer det aldrig ske.

Det finns massvis att göra inom Politiken, gäller absolut också i Eda kommun. Det är vi nog jäkligt överens om, oavsett parti man röstar på. Rösta i allmänna val, är väldigt viktigt och det gäller att man är lite insatt och följer med i samhället.

Här i landet, skiter vi i att rösta och sviker demokratin, i andra delar i Världen, kämpar de och dör för att försöka få leva i en demokrati. Det är en jävla skillnad på det. Iran i slutet av 70talet – Ett av världens då mest demokratiska och jämställda länder. Det är skam att påstå det om landet 2024. Så, det har hänt en massa negativt där, gällande detta tyvärr. Det är ju dessvärre inte de enda länderna med negativ utveckling av demokratin och i många länder har den avvecklats och är då istället diktatur.

Däremot har jag, genom åren hört många människor haft politiska synpunkter. De flesta har jag tyckt varit bra och en del har varit dåliga. Men, sen sitter personer och pratar om samma två personer. De två personerna har aldrig varit politiker och kommer aldrig bli det heller. Någon och en (person), kommer inte hjälpa till, Det är upp till var och en av oss, att välja ställa oss på barrikaderna och gemensamt jobba för något gemensamt. Vad det är, vet jag inte och jag kommer bara jobba politiskt åt Socialdemokraterna. Men, det är också det som är charmen med kommunpolitik.

Kolla valprogrammen inför valet 2022 och se hur obefintligt det skiljer sig åt. Några av partierna skiljer ut sig. Men, majoriteten av frågorna är det inte någon skillnad. Men, när man väljer vilket parti man engagerar sig i, får man läsa på lite mer. Men det finns på hemsidorna. Så, ta ställning och bli med på resan framåt för HELA Edas bästa så vi kan fortsätta bo i en av landets finaste kommuner. Det finns att göra och den ena saken har de inte hunnit med att göra på 34 år! Trots lagkrav på det. Starkt jobbat.

Micke

Publicerat i Eda, ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sverige och Norge måste åter i union – det är det isärklass bästa som skulle hända, för ALLA!

Postat den 17 juli, 2024 av admin

Det är en fråga jag har funderat på nu i några år av och till. En del säger eller tänker nog nu, att jag riktigt har spårat ut. Men nej då, jag är fortfarande mig lik där. Men, roligt att jag fick dig bli fundersam om mig. Det är många som är det. Politiker från andra partier är här och tittar, har en fågel viskat om och självklart är de, som alla andra, välkomna att göra det. Men, skulle vara kul med en kommentar någon gång. Nog skrivet om det.

Det följer md ett bekymmer i medlemsskapet i NATO, men det är om alliansen är ute på jävliga uppdrag under lång tid, men det är inte NATOs fel. Det är vi, här i landet, som inte har bra nog koll på soldaternas mående inför uppdrag och nu då också som fullvärdig NATO-medlem. Det är hur vi ska ta hand om soldaterna, när de kommer hem, som är det absolut svåraste. Det förberedande arbetet är bra om det sker tillsammans med kamraterna i truppen innan man åker iväg. Möjlighet att frivilligt gå och prata med någon, ska ju självklart finnas och det gör det garanterat också.

Det stora problemet kommer ju efteråt. Nu kommer en kort beskrivning om vad denne veteran har berättat.

FN
Nato
EU

Uppdraget jag var med till var ner till Bosnien december 1995. Vi hade uppdraget att vara där i 1 år. Uppdraget leddes av NATO men det var efter FNs trupper hade dragit sig tillbaka i och med Daytona avtalet undertecknats, IFOR hette styrkan. Balkan var återigen ett område med fred, men det var mycket instabilt och det blossade upp små och större konflikter nästan hela tiden. Så, jag kan tyvärr säga att jag såg och hörde saker, som är omöjliga att förstå.

När jag kom hem till Sverige igen och vardagen kom, så började mardrömmarna komma. Ja, jag kunde stå på dagen och känna en lukt, som påminde om något. Men det var ju miua upplevelser mm som satte igång mina hjärnspöken. Hjärnspöken jag än idag har, men av vården, försvarsmakten eller veterancentrum har jag inte fått någon hjälp. Jag var på veterancentrum en gång, berättade hur jag mådde och mår. För att få sova mer än två timmar om natten, hade jag börjat dricka massvis. För att försöka förtränga förtränga och sova.

Jag fick ingen hjälp av veterancentrum utan jag skulle återkomma när jag slutat dricka. Än idag dricker jag av exakt samma anledning på ledigheter, men jag har ett jobb i alla fall måndag – fredag. Det jobbet gör att jag inte super ihjäl mig.

Jag vet, för jag visste inte själv då, men nu vet jag att ingen kan föreställa sig den känslan när vi gick in i ett hus, där fruktansvärt brott hade begåtts av serbisk milis. Så grymt krigsbrott, så vårt befäl sa att det säkert ligger en del sanning i det men att det var uppskruvat för att få oss dit snabbare – men fy fan vad fel vi hade.

Nu vet jag inte om befälet för den milisen lever, men gör han det är han 75-80 år gammal. Jag vet att det är många som letat efter honom, för att ställa honom till svars i domstol. Ingen har hittat honom, däremot bevis på att han var i livet fanns det. I huset satt det en äldre man, helt tyst och apatisk, mycket mycket grovt misshandlad men det var det psykiska vansinnet gjort mot honom som knäckt han, Hans fru och dotter var i rummet, båda misshandlade och nakna, bakbundna, dotterns make låg skjuten på golvet. Dottern och hustrun levde och det var för det som morfar blev tvingad göra. Tvingad med vapen mot sig och kvinnorna, gav han till sist upp – och åt upp stora delar av sitt barnbarn ett år gammal, som soldaterna kokat och serverade han. – Slut på berättelsen och jag tänker inte skriva mer, av det som han berättat för mig. Första gången tänkte jag, jaja fylla pratar. Men när berättelsen kommer gång efter annan och detaljerna lika, ja då är det sant.

Vilken normal människa, som kommer in i en sådan händelse kommer bära med sig dem hela livet. Det som är viktigast är att soldaterna får det stöd och hjälp som var och en behöver. Kanske är det behov för resten av livet. Det är ingen som vet. Men att berätta en sådan händelse, det var den som han berättade på veterancenter och då få svaret, kom tillbaka när du slutat dricka. Det är för mig ett tecken på att den personen kan byta jobb. Han var nykter men leverprovet visade sanningen. En sanning om reaktion på händelse som leder till PTSD. Vem fan skulle inte få reaktion?

Mycket kan säkert ha hänt i försvarsmakten och inom staten, sedan detta hände min vän. Men, jag är ganska säker på att landet Sverige har inte nog mycket kunskap om hur man ska jobba med Patienter som har varit under stark psykisk press och vad fan man ska säga de var när de hittade familjen. Det är förvisso bra, för då händer det inte gudskelov ofta, samtidigt som att läkare måste få kunskap och det enda sättet är ju att prata med patienter och läsa facklitteratur. Samtidigt är bemötandet och behandlingen inom psykiatrin aldrig helt lika och det är fullt naturligt. Då finns det i slutet enbart egen kunskap av erfarenhet kvar.Så, får man bygga upp arbetslagets gemensamma kunskaper. Nu är då inte alla utsatta för sådan här händelse, men tyvärr är det många krigsbrott som sker.

Norge ligger hästlängder före Sverige när det gäller att ta hand om sina veteraner. De har haft denna viktiga verksamhet igång sedan 1959. De är det enda landet i norden och Baltikum, som har ett veterancenter och som drivs till 100% av staten. Det är lite olika lösningar i alla sju länderna och man har i evigheter utrett frågan av och till. För min egen del, låter det som att Svenska staten gör det som de kan med att förhala det hela. Det är sedan länge dags att bestämma sig FÖR ATT GÅ FRÅN ORD TILL HANDLING.

Det absolut bästa är ju att samarbeta länderna emellan. Det är ju en risk att anläggningen blir alldeles för stor att ha på ett ställe. Jag är av åsikten att Sverige och Norge slår påsarna ihop och ser till att det blir ett bra ställe för båda ländernas veteraner och det är hög tid att börja jobba. Norge har ju sitt på Bäreia Kongsvinger och man skulle kunna bygga ut det. Det är förbaskat fint på Bäreia, sommar som vinter. Det är enbart att ländernas regeringar ska bli överens. Vi håller ju på att bygga gemensam polisstation på gränsen, då ska nog länderna också kunna bli överens i denna fråga. Att vi måste skicka dit personal i ett tidigt skede, för att lära sig är logiskt.

Med tanke på att vår försvarsminister gjort flera försök i riksdagen, så vet jag att han verkligen brinner för denna viktig fråga. Nu är ju makten hos honom och regeringen, utredning och kör på! Jag hoppas ministern fixar detta. För alla som drabbats av krigets skador. Jag tycker inte det behöver utredas något länge. Frågan är om det behövs göras alls. Kanske gå till förhandling. Utreda denna sak IGEN, blir som att uppfinna hjulet igen.

När jag läst motioner och svar som lämnats in till riksdagen samt utredningar, får jag känslan av att vilja förhala en uppstart då man hittar lite skillnad länderna emellan. Sådana är till för att lösas och görs lätt också om bara sista pusselbiten är på plats. Viljan till konkreta lösningar.

Så, Norge och Sverige i ny Union igen? I denna fråga i alla fall

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det är inte som det brukar – bara säger till.

Postat den 16 juli, 2024 av admin

Nu ska jag göra något, jag tycker är jättejobbigt att göra. Jag ska skriva om mig själv och hur det är om dagarna och vad det beror på. Då kanske det blir enklare att förstå mig. Jag vet att det blivit en annorlunda mig, en jag inte tycker om att vara. Jag känner det i sinnet, att det inte är som det brukar. Men det är mitt eget ansvar att jobba med saken och det gör jag. Jag måste det, för annars tror jag det enbart blir värre. Så, mer nedstämd än vanligt och hörs inte så mycket som jag brukar. Dessutom är det ju en normal reaktion på det hela. Detta är också det jobbiga med att jag förlorade möjligheten att fortsätta i kommunrevisionen. Jag hade tankar på annat då, än som det är nu, men men livet har sin gång ändå.

Min önskan är: att jag ska få behålla mina uppdrag som jag fortfarande har kvar. Jag lovar bli bättre på att meddela om jag känner det är dåligt med ork etc. I skrivandets stund är det lugnt om hur jag mår. Det är lite neråt och vore konstigt om det inte är det. Ring och fråga om det är något jag kan bli med på.

För några år sen var jag inlagd på Torsby sjukhus, då jag hade fått så jävla ont i magen. Normal magsmärta, har jag varit med om innan, så säker på att det inte var det. Jävligt ont gjorde det när läkarna undersökte, men de måste ju få göra sitt jobb.

Denna gång var det helt annorlunda och nästan olidligt ont och det i hela magen och jag har ingenting liten mage, det kan ni nog alla som känner mig skriva under på även om jag har var än större för 22 år sen. Men det är en annan historia.

Då Värmlands specialister på buk finns i Torsby, speciellt sådana magar som min (jag är tjockisopererad, så jag brukar säga att de gjorde en snabbare väg mellan käften och röven) en gastric bypass operation med andra ord. Efter att läkaren ringt Torsby, blev jag skickad dit och skönt var det. Det är fint på Torsby sjukhus och jag har bara haft bra personal där. Feber som bara steg, ont i magen och en sänka som var allt annat än bra.

Efter röntgen, Magnetkamera Gastroskopi och blodprov i omgångar, var det ingen som fortfarande kunde sätta fingret på vad det var. Trött som fan, febrig och anmält jävligt dåligt mådde jag. Så kom frågan att ta ställning till. Går du med på operation med titthål så vi får se direkt med ögonen, om vi kan avgöra vad det kan vara. Självklart fick de det och jag blev minst sagt chockad över svaret magsmärtan berodde på att jag hade inflammation i hela jävla magen och jag kan ju säga att den smärtan då de börjat runt och irriterat vill jag aldrig mer känna.

Då kom så beskedet som är grundorsaken till det här inlägget.

Så kom då, beskedet som gjorde att hela min värld rasade. Jag har aldrig känt mig så ensam, liten och förtvivlad förr i livet som jag gjorde då. ”Så har vi ett annat besked till dig, du har tre tumörer som sitter illa till.” Så patetiskt och dramatiskt som den känslan som kom var, har jag knappt ord för. Nära och kära visste att jag var sjuk och var inlagd, men jag ville inte eller rättare sagt orkade inte prata med folk i telefon.

När jag inte orkar med att prata, ja då är det ett stort seriöst fel, för min trut brukar gå även om det inte är så vettigt det jag säger så går den. Vettigt och vettigt – tycker jag något så gör jag. Sen får folk tycka vad de vill om det. Jag har ju åsikter om andra, det är bara gilla läget och då tillbaka, det överlever jag.

Det tog evigheter att skriva SMS till mamma, var en massa i skallen som snurrade och tårna bara rann. Rann pga dödsångest, en tomhet samtidigt som en massa konstiga saker snurrade, mer än det brukar och helt ologiskt.

Det stod ungefär så här, efter 30 minuters kamp. ” Ring xx jag orkar inte prata. Få tag på fru och de tre ungarna mina. Berätta att jag har tre tumörer som sitter jävligt till.” – tiden stod stilla, svaret kom: ”Jag har meddelat xx. Åker till Koppom nu och berättar nu.” Mitt enda svar blev tack, mamma. Gud vilket löjligt svar kände jag, men det fick vara bra nog.

Jag har på varje sida, mellan skulderblad och bröstkorgen, en tumör tillhörande Sarkom. Jag vet inte vilken sort än, mera än att de är ganska säkra på att det inte sitter i skelettet eller brosk.

De sitter jävligt till, Värmland ansåg sig inte ha kunskap nog, för att operera och det samma bedömde Örebro. Örebro tyckte jag behövde till Sarkomcentrum vid Karolinska i Stockholm. Tyvärr kommer nog en del vävnad förstöras under operationen, men det är ingen ide att bry sig om det nu. Svårt att undvika pga platsen de är på.

Den på höger sida är störst och den som de funderar på nu. Den är i storlek som en datormus ungefär. Det är ju inte direkt gott om plats i området heller på någon människa, så det gör att axeln bryter sig i fel ställning och påverkar en massa. Det är också den stora anledningen till att jag vill bli av med den. Nu har det påbörjat på vänster sida också de senaste två tre veckorna. Tyvärr verkar de växa. Jag får ont, från ryggen ut i armhålan och sen som ischias i armen ner till lillfingret. Garanterat någon nerv som blir klämd.

Sen, den tredje sitter lite längre ner i ryggen. Ner mot svanken till och längs ryggraden. Den ser inte heller ut, att sitta i skelettet och denne har jag hittills inte ont av alls. Sorten den tillhör är Schwannom. Jag kallar den för tysken, då jag tycker det låter som om en full tysk bestämde namnet på tumör familjen, en gång i tiden.

Jag har sedan början av detta året, märkt att ju mer ont jag har, ju mer håller jag på med fingrarna och händerna och leker med dem. Sömnen min påverkas negativt, så jävla mycket. Det är sanslöst.

Smärtlindring får jag inte något av denna region, på grund av ett jävla regelverk, som de har. Jag har gett upp den kampen.

Det är enbart en tröstlöst kamp som inte leder någonstans framåt för min del. Sitter en läkare och säger ta två panodil och en Ipren, så hjälper det. Nej, det gör inte det. Tragiskt är det hela.

Nu har jag inte skrivit allt detta, för att ni ska tycka synd om mig. Jag anser det inte är mer synd om mig, än om någon annan. Jag har många bra personer att prata med, om jag själv vill, och familjen förståss. Jag har inte gett upp fajten. En blandning av Ensson och Rundin blod rinner i mig. Det är nog därför jag är så envis.

Om du ser mig hålla på, mycket med händerna eller fingrarna, vet du nu varför. Det är då snällt att hjälpa mig och påminna mig om det. Hjälpa mig med att bromsa mig helt enkelt, för detta med fingrar och händer är inget jag gör medvetet, ovana. Jag kommer på mig själv till slut. Om jag då fortsätter lite till, vad jag då gör. Blir jag snart sittandes och svetten rinner. Ja, det rinner nästan som om jag skulle stå i en dusch. Det går oftast över på 10 – 15 minuter. Jag kan säga att det är energikrävande.

Nu är denna berättelse också gjord. Så får jag sen se, vart livets resa tar mig. Det märks.

Om nu någon har läst detta inlägg, så tackar jag för att du tog dig tid att göra det. Jag ser inga kommentarer på de politiska saker jag skrivit, därför jag antar ingen läser på ensson.se. Men jag hoppas det ändå så jag slipper berätta för så många.

Ta hand om er, livet är för kort för att slösas bort.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Vart har kommunalrådet fått ifrån att de satsar 160 miljoner!

Postat den 15 juli, 2024 av admin

Det ställde jag mig frågande, när jag såg inslaget och läste på SVT Värmland. Det stämmer ju inte, utan är en lögn.

Visst, Eda kommun har gjort en upphandling för att få fler demensplatser och samtidigt gjort en mycket välbehövlig renovering av äldreboendet Petersborg. Bygget pågår.

Men, det är inte orsaken till den dåliga kommunala ekonomin eller menar hon att både hon själv och Ekonomichef Martin Bollner Ljög i kommunfullmäktige 17 april? (Det tror inte jag de gjorde, men det låter bättre på detta sätt som hon sa nu.) Anledningen till att kommun gått så dåligt, var enligt dem den höga inflationen som, drivit upp kostnaden för pensioner och dyra placeringar inom LSS verksamheten. Ja, inflationen påverkade ju mer än detta då det mesta blev dyrare för oss alla.

Det var ju därför de ansåg att ett undantag kunde göras från att återställa det stora minusresultat som redovisades. De tyckte i majoriteten, att det räckte att återställa ca 8.5 istället för 29.5 miljoner kronor. Protokollet hittar du här under kommunfullmäktige 17/4.

Hanna har visserligen rätt i att de under 2023 investerat 160 miljoner, men det är gällande demensbygget och belastar inte den kommunala ekonomin något större mer 2023. Dessutom är ju sådana byggnationer något som måste göras, annars får man köpa dyr vård någon annanstans. Eftersatt underhåll på Petersborg är ju ingen satsning det heller. Det är en skam att det inte gjorts tidigare. Däremot, har det under en ganska lång tid, skötts mycket dåligt detta med ekonomin i kommunen. För att få ekonomin att gå ihop, har de på ren svenska gett fan i att budgeterat kostnader, som de vet de kommer att få.

När pengarna var slut i det som skulle budgeteras, så sket de i tex kostnader för vikarier. Kommunen är den största arbetsgivaren med flera 100 anställda och det begriper ju varenda en som är normalbegåvad att folk kommer vara sjuka, ha barn som är det eller de ska ha semester. Då, får man oftast en vikariekostnad. Jävligt korkat, att inte budgetera på det då!

Ja, det är det tydligaste budget felet, de gjorde medvetet, som vi blev snabbt medvetna om i revisionen. Sen, så hade Eda kommuns styrande, enbart tur och fyllde de svarta hålen med engångsbelopp som kom extra från staten. Förr eller senare tar det slut på turen och det är det som hänt.

Så, anledningen att kommunen, nu har så dåligt ställt, är det mycket dåliga ekonomiska tänkandet och planerandet i ganska många år tillbaka i tiden. En sorts, ekonomisk konstgjord andning, kan man kalla det.

Nu i år, har så en utredning insett, att det behövs pengar för att kunna ha folk anställda i kommuner och regioner och som jag skrev häromdagen, får Eda 26.4 miljoner mer än vad de hade kunskap om i April. Så, får vi sen bara hoppas det går igenom.

Om så har de i alla fall, så det täcker den förlust som var påväg, storlek på 15 – 20 miljoner för 2024.

Budgeten skulle gå med ca 1.5 miljoner i vinst, men det var inte realistiska siffror för 2024, och redan nu syns det att det inte är det någonstans i långtidsbudgeten, tyvärr.

Micke

Publicerat i Eda, ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar