Det var en underlig fråga, men nej då. Jag har inte blivit konstig, ja inte värre än normalt i alla fall.
Det är väldigt konstigt tycker jag. För nu i natt, ja jag har återigen en vaken natt tackvare den värmländska sjukvården och producerar på, konstaterade jag att det 28 år sen jag ryckte in och 27 år sen MUCK. Men det känns ju inte så, rent åldersmässigt i skallen i alla fall, däremot är det tyvärr så att denna kropp är som en betydligt äldre modell och skrot eller något liknande som så med allt som är i alla fall. Så, i natt har jag konstaterat följande tiden går så sakta till kallelsen för operationen kommer, ja jag är frustrerad, och det är orsaken om den tidsuppfattningen. Känns om det gått flera månader sen jag var i Stockholm, så var det den 19e en månad. SUCK. Faktiskt av samma orsak som jag själv gjorde när jag var typ 5 6 och vi skulle någonstans och frågade typ var 5e minut, är vi framme snart? Det är min teori i alla fall, får duga denna gång. Ja, det gör nog alla ungar skulle jag tro, chatar så. Vill nog få komma fram och börja med att få det gjort. Då längtan efter att få ut tumör nummer 1 är stor. Jag är inte glad för att den är där, jag är inte deprimerad heller, men fan vad skönt det ska bli av med den! Den, är stor som en vanlig data mus och sitter mellan bröstkorg och skulderblad. Så, den fixar till den felställning som då blir en naturlig följdeffekt ont som fan i axelpartitet, för det är ju inte direkt gott om plats i området. Smärtlindring är ingen ide, då det Värmland erbjuder mig ger mig mer smärta och inte mindre, framför allt på sista platsen jag inte har ont alls på. Då kan det kvitta.
Så, när man sedan hamnar i ett annat gäng och verkligen måste vara vuxen och sköta sig av ena eller andra anledningen, ja då måste jag hålla mig till de 50 som jag är om en stund. Bara det känns ju illa, när jag var 18 år, så var ju en 50 åring lastgammal, typ graven nästa. Det tycker jag inte nu ju, känner mig inte som jag trodde det skulle vara när jag nu närmar mig det. Nu är nu och då är då och jag är som jag är, så vad ska man ens tro, när jag blev som jag blev om jag blev som jag skulle? Men, jag duger allt så bra ändå, ingen mer än mig brukar ju klaga så, får nog skärpa till mig lite och klaga mindre.
Så, är ni nu känsliga så sluta läs. Då jag har en helt fantastisk fru sedan nu 12 år. Ett par har vi varit i 18 år den 12 december i år, och dessa år som försvann där, som man kanske skulle ha varit en ”nyvuxen” person som skulle famlat mig fram i livet några år till innan allvaret började, dessutom skulle både jag och exet ha varit förståndiga nog och skyddat oss, men det var att konstatera vad resultatet blev och konstatera att nu måste jag försöka lära denna där lilla saken i magen det lilla man kunde och kan än när det är dags.
Så småningom kom då grabben fram och är vuxen sedan länge och sambo själv. Ja livet rann på, två barn till, skiljsmässa och vi är nu båda två omgifta och bra är det. Då, när nu för några veckor sen, när så min nu 21 åring lämnade boet, så hade jag jävligt lust att släppa på detta vuxna och låta tiden skynda sig bakåt i tiden istället, fast med rätt fru förstås och återigen vara nyvuxen även om jag faktiskt det är bättre nu när jag konstaterat att jag passerat 30. Litte skillnader är det, men inget att klaga för. Detaljer får ni inte mer än så, om du nu trodde något annat med tanke på första meningen i stycket ovan. Jag lovade inget, men din fantasi var det inget fel på, men det kan jag inte hjälpa. För det är faktiskt så att jag hade ett jävla behagligt liv då trodde jag, men jag ska faktiskt säga sanningen, jag har det än och bättre nu och det står nog faktiskt till att man trots allt blivit några dagar äldre under tiden.
Denna tiden mellan då och nu, är självklart inte någon annans fel än mitt eget, och det är inget fel heller, det är som det är när det blev som det blev, som skulle ha tänkt mig för och det gjorde jag inte, inget jag ångrar heller och står gärna för. Tiden som var med ungarna tills de flög ut, det var bäst när de var små för då var det inte så lika som mig, stöniga vems fel? MITT. Jag vet att båda jag och mamma, ja alla på bådas sidor av våra släkten inklusive extra mamma och extra pappas släkter skulle göra allt för ungarna också så därför finns det ingenting att gnälla på det alls. Så ska det vara.
Jag ljög förresten lite här ovan, jag kan stå för all den tid som haft på jorden, inte bara delar. I grunden har jag haft det ett förbannat bra liv och har än. Ett liv som en dans på rosor, ibland några taggar, ibland en jävla massa taggar på en plats att trampa på, men gudskelov oftast ingen. Varför gnälla, det blir ju inte ogjort än då om du ångrar dig, så ge fan i att göra det med en gång då istället. Tveksam om rätt eller fel, skit att göra det. Tänk dig för, en extra gång. Det dör man inte av.
Nu borde ju egentligen tiden vara där jag ska hämta kraft och vänta tills det kommer barnbarn om de väljer det, men det har jag ju inte tid med. Dags för ett avslut på detta inlägg, innan jag får någon mer konstig tanke.
Att avsluta detta rot om än det ena än det andra, var dags att göra. Hoppas jag bjöd er på lite förvirring och skratt. Sluta upp med tråkiga saker som att ångra, vara butter och tvär, gjort är gjort och du klarar inte ändra på det. Njut av livet så mycket du kan. Om du inbillar dig att pengar och välstånd är lycka, så tror du fel. Pengar kan vara bra eller dåligt att ha, det är ditt ansvar att se till vad det blir. De kan göra ditt liv enklare att leva, just gällande räkningar och shopping, men i övrigt nej. Lycka är enligt mig att få vakna varje morgon och fortfarande se att jag har en hel jävla dag framför mig, full med möjligheter.
Ingen fara, med mig om ni undrar. Inte konstigare, är hemma, precis samma Micke Ensson än, framför allt så vet jag vart mitt hem står ute om natten och vad vår postlåda heter. Jag blir 48 år i november och glad är jag över detta. Satsar på 48 år till, så jag riktigt hinner med att jävlas nog. 😉
Robban Brobergs lek med ord får bli det sista.
”Bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja.” – Det har han fan i mig rätt i!
Micke
