IS anhängare och det som sker.

Dagligen ser vi anhöriga som sitter i olika media och tycker synd om sig och sina anhöriga som idag är nere i gamla IS områden. Detta är ingenting att tycka synd om överhuvudtaget.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4d5OwV/skramos-barn-i-sakerhet

Här har vi då en kille, boende i Sverige men som är Norsk medborgare. Och OM han ska dömas i något land så är det i Norge, de har dessutom efterlyst han för terroristbrott internationellt. Men han ska inte bara dömas för detta, han ska dessutom dömas för brott mot sina sju barn för psykisk och fysisk barnmisshandel, samt med tanke på den utmärgling det skrivs om att de har så anser jag att han också ska åtalas i sju fall av grovt vållande av kroppsskada. I tillägg till detta, om det går att bevisa, ska han dömas i ett antal fall för mord eller andra kriminella saker som han har gjort i Kalifatet.

Hans hustru ska självklart också åtalas för samma saker mot deras barn och om hon gjort sig skyldig till något brott i Kalifatet ska hon åtalas för detta också. Ingen av dessa föräldrar ska ha någon rätt till barnen och de ska inte heller placeras hos någon anhörig, för att på detta sätt få kunna träffa sina barn.

Enligt mitt synsätt ska föräldrarna åtalas, dömas och avtjäna sitt straff i det land de ursprungligen kommer ifrån, de ska dömas av någon form av internationell domstol.

Skråmos fall är enbart ett i av alla exempel som finns bland dessa IS älskande idioter, men samtliga ska åtalas, dömas och fängslas på liknande sätt.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar, Nyheter, Politik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Öppna Gränser och återvändande IS anhängare

I Sverige har vi, under en längre tid, ett växande problem. Antalet kriminella ökar och framförallt från de som invandrat till landet.

Självklart är det så att det finns invandrare som kommer till Sverige, skaffar sig utbildning, jobb och som sköter sig. Detta är bra och något landet behöver ha. Men, vi behöver inte ha och vi ska inte ha den ökande mängden kriminella invandrare kvar här i landet. Visst, saker och ting sker som gör att man blir lagförd för småsaker, men om man gör en enda sak som gör att man blir dömd till fängelse, ja då ska man utvisas ur landet. Sen är det problematiken, gällande internationell lagstiftning att man inte får utvisa till område där de kan skadas, torteras, mördas eller andra orsaker – men det känns som att det inte är ett problem som ska vara Sveriges problem. På något sätt, måste man kunna få ut kriminella element ut landet. De har ju flytt från krig, mord och annat elände – så vad är logiken i att starta upp samma skit när man kommer hit? Flydde man från det, ja då bör det vara för att man inte vill leva i sånt.

Samma sak gäller personer, oavsett kön, som valde att flytta ner till IS kontrollerade områden. Nu är detta område i stort sett nedslaget totalt, men det finns en massa fångar som nu ska spridas över världen så att IS kan fortsätta sitt krig där de kommer ifrån. Ja, det kanske var ett hårt påstående, men vad har vi för EXAKTA garantier för att det inte sker? Visst, vi har inga garantier för att det inte sker heller, men motsatsen är värre och därmed ställer det högre krav.

Är man så himla naiv och blåögd och tror att detta är snälla män och kvinnor och som inte har tagit seriös skada, ja då tror man enormt fel. De var religösa fanatiker när de åkte ner och merparten (om inte alla) har nu skador i form av PTS och det gör inte saken bättre. Här finns en enorm säkerhetsrisk för landet och för övriga delar av världen. Faktorer som gör att man istället ska behålla problemen i de länder som de nu befinner sig i. Där ska de också dömas utifrån de brott de har begått och straffas utifrån det landet lagar.

Micke

Publicerat i Eda, ensson, Mina tankar, Nyheter, Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Då så

Äntligen fick jag hjälp med att få igång denna sida och kommer inom kort skriva igen.

Micke

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

så här kan det bli i journal när doktor inte kan räkna.

Anteckning utan fysiskt möte

Antecknad av Censurerat namn (Sjuksköterska) på Ortopedi, Landstinget i Värmland, Ortopedmottagning Karlstad 
2018-10-11 10:40

Kontaktorsak Pat. ringer för receptförnyelse på OxyContin, fick recept utfärdat på 2 x 98 stycken 7/9 men har i det närmaste slut eftersom han har tagit 2 x 3 p.g.a att han har mycket ont, detta framgår inte av smärtklinikens senaste anteckning 2/10.
Åtgärder Messenger till dr. censurerat namn (men samma som skriver sen den 22 oktober) för kännedom/ställningstagande. Han avser inte att förnya receptet eftersom pat. uppenbart inte har följt sina ordinationer, ringer och informerar honom.

Smärtcentrum var jag på ja, men där var de mer intresserade av att diskutera en anhörigs välmående än mig som det gällde. Märkte det väldigt snabbt så tog mina mediciner och ljög för dr där. Han hade dessutom redan lämnat slutsvaret som var exakt likalydande till remitterande läkare 31/8, långt före alla instanser sagt sitt. Inget förtroende för sådant aggerande.

Nu försökte jag sedan efter den journalanteckningen ovan lära min doktor att räkna, jag verkar ha lyckats med det i alla fall, men nu börjar lögnerna hopa sig och nu ökar de. Här kommer journalanteckningen från min läkare.

Anteckning utan fysiskt möte

Antecknad av Censurerat namn (Läkare) på Ortopedi, Landstinget i Värmland, Ortopedmottagning Karlstad 
2018-10-22 07:26

Anteckning Patienten har under helgen skrivit flertalet mail i affekt.

Undertecknad kallad inkompetent mm. Detta i förhållande till att vi inte tillgodosett patientens smärtlindrande medicinering. Patienten fick smärtstillande i form av OxyContin att ta vid enstaka tillfällen i max dosering 3 x 2. Detta skulle räcka till och med 10/10. Patienten skulle återkomma därefter om han behövde nytt. Han har således återkommit drygt en vecka senare, då i inte har förnyat hans recept, vilket vi inte har möjlighet att göra då vi inte har någon minnesvarning, dessutom har han till vår sköterska sagt att han tagit betydligt mer än vad han var ordinerad, vilket gjorde att han fick slut på receptet betydligt tidigare.

Således har ordinationen från Smärtcentrum inte hållits.

Då patientens förtroende för undertecknad är förbrukat och jag inte anser att vi kan sköta en sådan pass kraftig medicinering får han återgå till NSAID och paracetamol så som tidigare.

Undertecknad avslutar patienten genom att se till att patienten får kontakt med kollegorna i Uppsala för en bedömning angående en protes men därefter när svaret har kommit utremitteras patienten till vårdcentral och smärtläkare.

Kan vidare berätta att ordinationen på läkemedlet ovan var 3 tabletter två gånger om dagen tillsvidare och inte vid behov som han skriver i texten. Något som man också kan se på min apotekslista, men tänker inte visa mina andra mediciner på den här.

Så här sitter jag nu med ett bultande knä, efter att läkaren inte kan erkänna sitt felaktiga agerande. Ledsen, nedstämd och har mycket ont även om det inte syns eller jag inte säger något.

Vill man studera lite mer om mediciner så kan man kolla på FASS.se och självfallet är det så att man inte ska använda mediciner om man inte behöver och en del är farligare pga beroenderisk än andra. Fullt medveten om detta.

Så nu kan då min läkare då räkna, men han kan fortfarande inte inse sitt fel och att han på detta sätt orsakat mig snart en månad med smärta. Sen om ni undrade vad jag kallade han mer än inkompetent så var det omogen. Det är mänskligt att göra fel, men det är omoget att inte erkänna när man gjort det. Jag skrev också att jag återfår mitt förtroende för han när han är vuxen nog att erkänna sitt misstag.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar, Politik, Uncategorized | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

olika falla livets lotter.

Tänka sig hur olika livets lotter kan falla. Åren går snabbt och jag har nu levt med mitt skadade knä i tre år. Tre år av smärta så väl fysisk som psykisk och dessvärre ser det ut att bli många år till då kirurgin nu bestämt sig att det inte går att operera mer, men smärtan blir inte bättre för det utan snarare sämre – både den fysiska och psykiska. Zlatan och Mats Olsson hade privata försäkringar i och med att de är sportutövare. Första frågan jag har fått svara på är: Är du Landsstingskund eller försäkringskund. Man skulle försöka reparera mitt knä och om det inte föll väl ut skulle knäleden etc bytas ut. Nu sitter jag här efter tre operationer, 15 talet läkare och än fler läkarbesök utan reparerat knä och ingen planerad protesoperation.

Det är intressant detta med smärta och man kan fundera på hur en läkare tänker. Man har en laglig rätt till smärtlindring, men det verkar inte vara det viktigaste. Det viktigaste är att inte skriva ut preparat som innehåller Morfin eller andra beroendeframkallande produkter. Visst, det är så att det föreligger en stor risk för beroende av dessa preparat. Det ska vi inte sticka under stolen med. Men samtidigt ska man heller inte se alla patienter som narkomaner enbart för att man önskar ett liv med mindre eller helst avsaknad av smärta. Hade jag kunnat skruva tillbaks tiden till före skadetillfället hade jag mera än gärna gjort det, jobba vill jag och längtar efter mina underbara kollegor och våra kunder varje dag.

Det är lätt att sitta på ett kontor och aldrig ha träffat patienten och göra en bedömning om att Nej, hen får inga mer läkemedel utskrivna. Saker och ting kan hända i livet som gör att man måste höja sin smärtlindring tillfälligt, detta skedde i mitt fall. Om man studerar fass kan man utläsa enligt följande: Den vanliga startdosen är 10 mg/2ggr dag av morfin depå tablett och om man har gått en längre mer tid på morfinbaserade preparat eller liknande kan man behöva startas på en högre dos med en gång. I Mitt fall är jag i dagsläget uppe i 15mg/2ggr dag. Kan man då säga att jag är uppe i hög dos efter 3 år? Nej, är nog mitt tycke och jag har också andra bekanta inom vårdens samtliga vårdande grenar som håller med i det ställningstagandet. Däremot kan jag efter 3år konstatera att man inom den somatiska vården har en enorm övertro på paracetamol och ibuprofen preparat men också en övertro på opiaters smärtlindrande effekter i och med att jag inte en dag på dessa tre år varit helt smärtfri, samt att man helst ska vara frisk eller läkare själv för att orka ta fajten med vårdpersonalen, för oftast har man blivit tagen för att vara narkoman.

 

Nu sitter jag här då i Värmland, förvägrad medicin av läkare som aldrig träffat mig och nekad starkare smärtlindring under 9 dagar, så jag får nu klara mitt skada knä med 2’500mg 4 ggr/dygn paracetamol och 1’400mg ibuprofen 3 ggr/dygn. Ena stunden hävdar läkare fass instruktioner och i andra så ignoreras desamma, men tanke på att i Fass står det klart och tydligt att opiatprodukter ska fasas ut, men i mitt fall blev det alltså ett tvärt slut. Min skada är då trasigt främre och bakre korsband, inre ledband samt i stort sett hela båda meniskerna. Jag kan då tillägga att jag inte hallucinerat eller på andra sätt lidit av någon form av abstinens dessa dagar, men däremot haft en sjuhelsikes smärta.

 

Ont får jag inte ha, så att jag ska behöva använda opiater, men smärtcentrum och lära mig leva med smärtan ska jag till. Ja, det låter då lite konstigt, jag får inte ha ont, men jag ska lära mig leva med smärtan. Man ställer sig den stilla funderaren om läkare någonsin har upplevt riktig smärta.

Alla vi som lever med smärta varje dag är inte missbrukare bara för att vi talar om för läkaren att nu har jag behövt ta mer smärtlindring en stund. Vi är inte heller missbrukare för att vi vill leva utan smärta. Vi har inte ett lägre människovärde än någon som är smärtfri. Sen finns det alltid personer som är duktiga på att gömma sig bakom några riktlinjer som tex socialstyrelsen skrivit ut, men se just det, det står riktlinjer inte lagar.

Sjukvården har under dessa tre år enbart blivit sämre. Allt svårare att komma fram till de olika enheterna och framförallt få seriös hjälp. ”Vad exakt kan jag hjälpa dig med idag?” Brukar vara en ytterst vanlig fråga. Ja, du vet väl varför jag söker ditt pucko – brukar jag då tänka.

I dagsläget får man större smärtlindring om man går till tandläkaren än vad man får från den somatiska vården.

Publicerat i ensson, Insändare, Mina tankar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

90 dagar, mitt liv min skada min behandling, ett skämt

Den Svenska 90 dagars garantin inom sjukvården är ett skämt!

Att som patient i Sverige idag, få någon faktisk rimlig hjälp verkar mer falla som en lyckolott än som en verklighet.

Jag har skickats fram och tillbaks, mellan olika enheter inom vården sedan skadan skedde midsommar 2015. Jag har varit i Arvika, Karlstad, Halmstad, Stockholm och nu hamnat i Uppsala. Min skada är av det mer komplicerade slaget i höger knä.

Detta gör att jag varje steg jag tar, varje dag som går, skadar jag mitt knä lite ytterligare och därmed ökad smärta. Timmar går till dagar, dagar går till veckor, veckor går till månader, månaderna bara går och går och går.

Landstinget här i Värmland, har efter mångt och mycket köpt behandlande tjänst av Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter att den beställningen gjordes, ja då har det fungerat smärtfritt från LiV och det är jag tacksam för. Hjälpen jag fått här på alla plan. Problemet är ju bara att så fort det går en remiss åt något håll ska det uppenbart gå tre månaders väntan mellan varje enhet, samtidigt som politiker fattar beslut som gör att man slås ut från försäkringskassans sjukförsäkringssystem. Nu senast var jag bortglömd i operationsplaneringen, så väntan blir än längre. Smärtbehandlande läkare finns här på vårdcentralen i Värmland och det kan omöjligt vara lätt att planera min smärtlindring för denne, då allt halas och dras på. Ett sjukintyg, kan ju inte vara allt för enkelt att skriva under på heller då förutsättningarna ändras hela tiden. Lider med min läkare, faktiskt.

Det är min sjukskrivning, mitt välmående fysiskt och psykiskt, min vardag och väntan, mitt liv det går ut över, men det verkar ju uppenbart inte så noga med det.

Publicerat i Insändare, Mina tankar, Nyheter, Politik | Etiketter , | Lämna en kommentar

the fat lady sings

Häromdagen var det för många en intressant händelse som skedde i USA. En icke etablerad person, med en jävla hög med pengar kunde slå sig in i maktens hus och bli president. Förvånad? Nej, detta var förväntat och det kommer att bli vanligare och vanligare, men kanske inte med miljardärer vid rodret, men att folket visar än mer sin avsky mot den sk. etablerade eliten.

Har vi sett detta motstycke någonsin i Sverige? Ja, det har vi och vi har sett det länge, men oviljan att inse sin okunskap om hur det verkliga livet är runt om i Sverige har varit enorm. Man har haft en syn på vi och dem, eller kallat sig själva för en elit och det  visar ju vilken människosyn de har oavsett parti som uttryckt det. De tror helt enkelt att väljarna inte förstår eller ser vad de håller på med, men väljarna har tröttnat för länge sen.

Vi började se en rörlighet i väljarkåren redan när MP kom in i Svensk riksdag, vi har även haft andra där och vänt i olika ställen av maktens korridor genom åren. För att nämna några: Ny demokrati, Junilistan, Piratpartiet, Kirunapartiet, Sjukvårdspartiet och nu har det kommit en stark utmanare i och med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och faktiskt pratar för och till folket istället för om och emot.

Man kan säga vad man vill om SDs politik, alla har rätt att ha en åsikt då vi faktiskt lever i en demokrati. Men SDs väljare har exakt samma rätt som alla andra att uttrycka sin och bli respekterad för den. Annars hamnar vi i en form av icke åsiktsfrihet som är all annan än acceptabel. Jag vill leva i en demokrati och jag tror många vill de med mig.

Öppnar man ögonen och följer den politiska debatten i media har man senaste 2 åren sett någon enormt intressant och Aftonbladets Lena Melin är en expert på just detta arbetssätt då hon har sin tidning bakom sig. SD kommer med ett förslag om förbud mot Rasism massvis med politiker och journalister skriker rasism, Lena en av dem. Kommer någon av de etablerade moderaterna (detta har faktiskt skett), ja då hålls det minsann käften och inte ett ord från tanten i Aftonbladet. Vad beror detta på? Avsaknad av kunskap eller ren idioti? Väljarna ser detta gång på gång på gång och PK eliten står där den gör utan att inse att slaget är på gång och att det är dags att vakna och få en oberoende syn på saker och ting.

I nästa val kommer SD stiga än mer i antalet riksdagsledamöter, detta kommer att göra att den parlamentariska situationen blir än jävligare för de andra att lösa. De kommer då att samarbeta åter en gång för att hålla SD borta, vilket gjuter ont blod vidare på väljarkåren och valfrågan nästkommande gång blir då. Vad är vitsen med att rösta på de andras olikheter då de samarbetar över blocken i alla fall? Troligen kommer de största förlorarna på detta bli S V och MP, för jag tror att pga ökat politikerförakt kommer också antalet som faktiskt röstar sjunka och dessa 3 har den största andelen soffliggare.

Så inget mer gnäll mot Trump, Åkesson eller annan som demokratiskt har valts fram, det är politiken som är kul inte ert patetiska dravvel.

Micke

Publicerat i Cyberbuddha, ensson, Mina tankar, Politik | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Paradise Hotel

Bara en stilla fundering. Min fru har börjat följa någon skit på tv som heter Paradise Hotel. Var tvungen att se ett avsnitt för att bilda mig en uppfattning och kunde snabbt konstatera, avsaknad av kunskap har samtliga. Ingen empati har någon. Lever på sina föräldrars pengar gör samtliga och alla verkar ha lägre IQ än en badboll. Huvva.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar | Lämna en kommentar

Vårdgarantin och Svensk sjukvård är ett skämt.

18 juni 2015 skadade jag mitt högra knä i en fallolycka här hemma. Det kändes omedelbart att något seriöst hade hänt med tanke på smärtan som uppkom och det enda jag orkade säga till den som var med mig var, hämta min fru. Ambulans kom och körde mig till Arvika sjukhus och där konstaterades att jag fått vätska i knäleden samt blåmärken. Jag skulle hem och vila och om tre dagar skulle jag kunna gå på benet igen.

Detta var då min första kontakt med vården runt om mitt skadade knä och fram tills 23 december 2015 få sju olika diagnoser från en hög med olika läkare. Den 23 december ställdes då diagnosen av en överläkare på ortopeden i Karlstad främre korsbandsskada (ruptur). Då hade redan magnetröntgen av benet gjorts som underlag för diagnosen. Då man fortfarande då höll på att bygga det nya operationshuset på Centralsjukhuset i Karlstad blev jag erbjuden operation hos annan enhet i enlighet med vårdgarantin och det stället som landstinget i Värmland hade avtal med. Denna enhet var Capio Mowement i Halmstad. Mycket nöjd med detta ser jag nu fram emot operation av det främre korsbandet, för detta skulle innebära att jag snart förhoppningsvis skulle vara tillbaks på jobbet.

18/3-2016 är det så dags och jag tycker mig ha fått mycket bra information av all personal i Halmstad om hur det skulle gå till och jag skulle vakna efter operationen och känna att det var kallt runt mitt knä. Detta för att, för att hålla nere svullnaden och därmed smärtan har man ett isbandage. När jag vaknade så förstår jag väldigt snabbt att allt inte var rätt, för redan när jag vaknar känner jag att mitt knä inte är kallt och jag hör orden, det var ju synd att detta inte gick bra. Mina tankar börjar då snurra, vadå inte bra? Känner ju smärtan inne i knät att de varit inne, men vad gick inte bra? Jag får till slut svaret av kirurgen som varit inne i mitt knä att de hittat mycket mer skador än vad som var anmält från mitt landsting. Främre korsband av, bakre korsband av, inre ledband av och två trasiga menisker. Hur kunde allt detta andra missas av Landstinget?

Under augusti månad 2015 är jag inne och tar magnetkameraundersökningen som min operation i mars 2016 baseras på, men den 17 november 2015 så brakade det till i mitt knä en andra gång och jag fick ytterligare en gång ta en tur med ambulans till Arvika sjukhus och efter den gången togs aldrig någon ny magnetkameraundersökning, trots att det ljudet som gick igenom min kropp innan den nya otroliga smärtan då kom var ungefär som när man tar en gren och knäcker den. Det knakljudet är det närmaste jag kommer beskrivningen och berättade det för både ambulanspersonalen samt för undersökande läkare. Där och då misstänker jag att resten av skadorna uppkom.

Efter min avbrutna operation anmälde jag självklart mitt ärende till Patientnämnden samt till landstingets försäkringsbolag (LÖF). Här kommer då en intressant händelse. Till patientnämnden skrivs det ett svar från landstinget här att en felaktig bedömning av min skada faktiskt är gjord, men svaret från den sk specialisten som yttrade sig till LÖF ser att landstinget inte har gjort något fel. Yep, känns ju betryggande för patienterna när läkare som aldrig träffat mig kan yttra sig på ett sådant sätt. Men mitt ärende är inte färdigt där än. Mitt svar blev en överklagan där jag berättade om just detta samt att jag frågade vilken av de 7 olika diagnoserna som var rätt med tanke på min avbrutna operation pga felaktig diagnos. Mitt ärende har i alla fall återupptagits av LÖF, i dagsläget vet jag inget mer än så.

Då min situation var och fortfarande är som den är reagerade läkarna på Capio i Halmstad och satte upp mig för en ny operation som också beviljades av landstinget i Värmland. Min knäled skulle nu bytas ut. Detta för att det gick snabbare att få en sådan operation för man kunde också reparera mitt knä, men det kan då vara årsvis med väntan då det är under 10 kirurger i Sverige som gör det. Självklart tar jag då hellre den snabba vägen, jag vill tillbaks till jobbet. Inför den nya operationen som skulle ha skett 25/5 2016 får jag åka ner och träffa kirurgen som ska göra det, men han är inte helt överens med sin kollega utan han tycker att vi ska träna knät och se om det blir någon förbättring, samt försöka få till att jag får förtur till Capios enhet i Stockholm för en operation där och reparera knät. Självklart reparerar jag hellre knät än byter ut delar av det om det finns chans att få förtur. Sagt och gjort, var nere hos en fantastisk enhet i Halmstad och knät blev bättre. Men träningen var inte direkt behaglig, men effekt hade den ju. Träningen var direkt plågsam och förknippad med mycket ökad smärta, men den blev ju mindre efteråt och verksamhetschefen i Halmstad klarade ordna förtur. Jag ska i ärlighetens namn säga att Capios enheter både i Halmstad och Stockholm är fantastiska. All personal ska ha all heder i sitt arbete. Proffsigt engagerat men samtidigt personligt på alla sätt och vis. Jag är så enormt tacksam för allt alla har gjort och gör för mig av dem.

Kommer efterhand till Capio i Stockholm och ett läkarbesök där. Nu har också Capio i Halmstad tagit nya magnetskamerabilder där alla skador syns, samt att en kirurg i Halmstad faktiskt har varit inne i knät och sett skadorna. Läkaren bedömer att han kan operera mig och han sätter upp mig på väntelista. Jag får med mig remiss för den speciella benställningen jag måste ha efteråt och allting görs klart. En reparation av mitt knä hade blivit ca 15 000 billigare än det knäledsbyte som landstinget redan hade godkänt betalningen för. I Stockholm skulle jag ha blivit opererad 8/9-2016.

Nu börjar det bli än mer konstiga. Nu går det från Vårdgarantin till Patientens eget val, när det gäller betalningen. Ok, kirurgen tillika verksamhetschefen, vill ge mitt knä en andra chans och reparera det istället för att byta ut det, kämpar och ordnar, fixar ordentliga bilder av knät som stöd i sin bedömning. Då bestämmer sig landstinget att det är MITT eget val! Ja, visst delvis är det det, men inte mera än att det var mitt eget val att ta vårdgarantin i Halmstad också. Det är ju faktiskt bättre att reparera än byta ut då en utbytt knä bara kan bytas en gång till då dessa inte har livstidsgaranti. Risken fanns att om jag byter den hamnar jag i rullstol i allt för tidig ålder.

Vad är då skillnaden mellan vårdgarantin och patientens eget val? I första fallet betalar landstinget alla kostnader i andra fallet får man betala alla resor och eventuella uppehälle själv och då man efter en knäoperation är enormt beroende av fungerande sjukgymnastik, ja då pratar vi om mycket pengar.

Istället så skickar nu landstinget mig vidare för en second opinion till Akademiska universitets sjukhuset i Uppsala och då går det åter på vårdgarantin. Jag vet ju inte vad jag tycker om dem där då jag inte varit där än, men ska dit inom kort. Men det enormt intressanta i sammanhanget är att inför det besöket har det fantastiska landstinget skickat med lite bilder på en magnetkameraundersökning. Vilken undersökning tror ni att de skickar då? Jo, den som gjordes i Arvika och som inte visade alla skador, detta till trots att jag i brevkommunikation med enhetschefen för ortopedin i Värmland redan talat om att det finns nyare bilder i Halmstad. Dessa kunde garanterat Landstinget ha beställt upp till sig och tittat på och som ortopeder skaffat sig en egen bedömning. Nu riskerar jag med andra ord ytterligare en avbruten operation eller felaktig bedömning då underlaget ytterligare en gång är felaktigt, men får väl hoppas på att läkarna i Uppsala har tvättade öron och faktiskt kan/vill lyssna på patienten.

Vi kan helt enkelt konstatera, jag hoppas nu att det blir rätt och riktigt, men denna resan har gett mig så många bakslag och förvånade saker, så jag har inget hopp om positiv utgång denna gång heller, jag ska uppleva det själv först.

Vårdgarantin fungerar ju enormt bra. Skadad i juni 2015, nu är det oktober 2016 och det är fortfarande inte klart och påbörjat sjukgymnastiken så att jag kan få återgå till jobbet.

Det kommer nog att bli mera skrivning i detta fallet från mig.

Micke

Publicerat i ensson, Mina tankar | Lämna en kommentar

Bakvattnets blekfis.

Denna vecka var det ett intressant program på en av kanalerna från SVT som handlade om Charlottenberg och den utvecklingen som skett där på gott och ont när köpcentret kom till orten.

Tittar man rent historiskt på gränshandeln så har den genom åren pendlat fram och tillbaks, men nu har den stannat för gott på svensk sida av gränsen. Visst att det kan bli en nedgång i den, men tror inte att de stora svängningarna som varit förr.

När så köpcentret kom skapades det unika möjligheter för kommunen. De fick bra betalt för marken som den gamla skolan låg på och det kom en massa arbetstillfällen till kommunen och det kan man inte klaga på. Men att tro att ett köpcenter inte skulle påverka övrig handel negativt är bara naivt och fånigt. Det är klart att de som följde med ner till centret tjänade på det, men inte de som står utanför.

Men, vad hände då i Charlottenberg innan köpcentret kom? Samhället hade hög handel, eller snarare enormt hög handel. Affärerna blomstrade och det var ett samhälle som varje dag var igenkorkat av bilar, mestadels norska. Storgatans affärer drevs att ett fåtal familjer som tjänade enorma pengar. Sen kom det kapitalrika personer och startade ett flertalet godisaffärer samt köpte upp det lokala bageriet. De köpte också de fastigheterna som de drev sina affärer i och de äger dessa lokaler än. När då köpcentret kom valde de flytta all sin verksamhet, utom bageriet, ner till centret och lade ner sin verksamhet i centrum. Detta var ett mycket smart drag och deras lokaler står idag i stort sett tomma.

Kommunen kan inte göra ett smak åt detta då vi i Sverige inte lever i en diktatur utan folk får göra som de vill med sina lokaler och varför skulle dessa bröder som drev godisaffärerna i centrum hyra ut eller sälja dem till någon som kanske startar något liknande och som riskerar att utsätta dem för konkurrens?

Kommunalrådet Hans Nilsson (HEL) sitter stammande i tv och det enda han orkar få ur sig är att vi måste titta framåt och inte titta bakåt. Annars sa han ingenting. Yep, så mycket ruter var det i han. Kunskap och engagemang är lika med noll. Men nu har han fått sin chans och tyvärr så är han enbart en blekfis som inte vågar ta ställning varken för eller emot något.

Tragiskt.

Micke

Publicerat i Eda, Mina tankar | Lämna en kommentar