Ord som det blir ett jävla tjafs om

Vi har barn som går till sängs utan att äta… Äldre som går utan nödvändiga läkemedel… Psykiskt sjuka utan behandling… Familjer som går i ekonomisk konkurs… Men vi donerar miljoner till andra länder utan att hjälpa våra egna först…

Om det går barn utan mat, gamla utan mediciner, psykiskt sjuka utan behandling, familjer i ekonomisk konkurs så beror det inte på att Sverige ger bistånd till länder med större behov än oss. Regeringen Reinfeldt har minskat biståndet radikalt sedan de tillträdde. Problemen som radas upp hänger inte samman med varandra och inte heller med biståndet till andra länder. Problemet är inrikespolitiken och hur regeringen hanterar vissa av dem. Några av problemen är inte ens landets problem utan kan vara felaktiga prioriteringar inom familjen. Vi får inte göra saker alldeles för enkla och skylla på nå´t som inte finns. – Svar från en partikollega från facebook.

Barn utan mat, det är vårdnadshavarens ansvar och har inte vårdnadshavaren ekonomiska medel så finns försörjningsstöd – inget barn blir nekad mat i Sverige. Äldre utan nödvändiga läkemedel, samma sak där vi har ett högkostnadsskydd och hjälp även där, visst finns det medicin som inte skrivs ut men det är inte biståndets fel. psykiskt sjuka, visst så kan det vara men då får vi ändra på den förda politiken, inte heller det har nå´t med bistånd att göra. Inte heller familjer i konkurs, det är absolut andra saker som styr. Vi är ett rikt land och inget av det som skrivs skulle bli annorlunda om vi skulle försämra biståndspolitiken ännu mer. – Mera från samma partikollega på facebook.

Det finns väldigt få saker som får en SOCIALDEMOKRAT att gå i taket som att slänga in denna texten ovan i en rad. Och tittar man i texten som nämns inte ordet bistånd med en enda stavelse. Vi skänker otroligt mycket pengar som inte har med biståndet att göra på diverse olika sätt. Samtidigt som det finns personer som måste avstå det ovan beskrivna av olika skäl. Jag tycker att det är fascinerande att det blir denna reaktionen.

”Lösningen” på problemet att Sverige inte har råd att hjälpa sina svagaste ligger inte i att försämra biståndet på något sätt och vis utan om helt andra saker. Vi måste tex införa att tandvård och sjukvård jämställs och går under samma självkostnad och högkostnadsskydd. Vi måste se till att de svenska kommunerna tar sitt egna ansvar och ger de sjuka och gamla den vård de behöver och detta ligger på det lokala politiska planet där vi var och en får ta vårt ansvar och kan själva fundera på orsaken. Psykiskt sjuka ligger på Landsting och kommunnivå och ni vill inte veta alla tragedier som jag sett i mitt förra arbete där samarbetet inte fungerar pga det kommunala ansvaret som havererar. Allt för många beslut handlar om pengar och att få budgeten i balans och det kan jag förstå, om man dessutom funderar på vad man får för pengarna och inte bara bygger politiken och samhället på kortsiktiga lösningar.

Angående privatpersoners ekonomi med hungriga barn etc, ja många ligger precis över gränsen för att få ett försörjningsstöd. Ett politiskt beslut om heltid skulle vara räddningen för många ensamstående, framför allt kvinnor, och som gör att man skulle slippa välja mellan mat eller annat. Detta är i och för sig en personlig prioritering, men det är också ett behov av en politiker som vågar ställa sig på de vanligas sida år 2011 och inte bara se till sitt egna bästa hela tiden. Här har alltså SOCIALDEMOKRATIN enormt mycket att vinna om vi vågar. Dåtiden skapade Sverige av idag. Vill ni vara med och rasera det eller bygga vidare?

Micke