Det är ganska lätt att konstatera, men problemet ligger inte på den kommunala nivån som är närmast landets innevånare.
Problemet ligger på statlig nivå, som tar beslut efter beslut om saker och ting som ska göras men som samtidigt inte skjuter till det kapitaltillskott som behövs, för att det ska lyckas.
Ett tydligt tecken på detta, ser vi på pengarna till vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser. Kraven som följer med NATO inträdet, gällande dessa investeringar har det inte skett mycket med. Vi har under 30 års tid drivits av en sparhets i landet, som tyvärr är det samma som nedskärningar. Vi har sänkt skattekvoten med nästan 9%, vilket motsvarar 540 miljarder kronor årligen. Pengar som många gånger om skulle täcka alla dessa investeringar som vi behöver göra, har hellre gått till skattesänkningar till landets rikaste och det har inte kommit landet till godo. Vill man få upp ett land i lågkonjunktur, är det inte utdelning till denna grupp människor i landet, för de har redan nog med pengar så de lägger det bara på hög. Vill man ha igång lågkonjunkturen ska man istället ge pengar till de som inte har en förmögenhet. De flesta kommer att använda pengarna till konsumtion och på det sättet får man då förr eller senare igång ekonomin igen och arbetstillfälle skapas.
När man driver ekonomin på det sättet, kommer ekonomin aldrig klara av de investeringarna som måste till i flera år framöver. Det handlar om att prioritera. Vill vi ha bättre standard på vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, vatten och avloppsnät, kortare köer i vården och fler vårdplatser eller är det egna bankkontot det viktigaste? För mig är detta val, inte svårt och jag tycker inte mitt egna eller andras bankkonto är det viktigaste utan allt det andra som jag skrivit ovan.
Men, vi ska inte heller ha de ersättningar som är till politiker och tjänstemän, för de har verkligen dragit iväg och det pågår än. Dessa ersättningar till riksdagens och regeringens ledamöter samt deras olika tjänstemän kan med enkelhet frysas i 20 år framöver, samtidigt som vi håller skatten för dem, så kommer de klara sig mera än väl ändå.
Om fallet vore annorlunda, att de gör ett bättre jobb pga högre lön, borde vi ju inte ha de brister som jag skrev ovan utan snarare tvärtom. Vi skulle kanske haft världens mest punktliga tågtrafik och alltid lediga vårdplatser, vägarna skulle ha haft en standard där inte ens en färgflaga släppt i målningen och plogbilarna ute och kört innan snön börjar, men så är ju inte fallet. Vi är långt därifrån.
Micke
