Livet bjuder på överraskningar, många gånger. Men tyvärr är de inte så trevliga alla gånger, trots detta hör det livet till och jag måste försöka lösa saker och ting i den mån jag kan.
Att vara närstående, är mycket jobbigt och jag känner mig ofta mycket ensam i denna kampen. Trots att jag har ett stort kontaktnät, med bra personer som jag kan vända mig till, är det slitsamt. Jag kan inte begära att folk ska förstå och se mig – det kan ju ingen göra. Man är trots allt chaufför i sitt eget liv och måste styra det framåt längs med livets väg.
Jag önskar att det hade varit lättare att få hjälp som anhörig än vad det är och tyvärr tror jag inte att jag är ensam om den känslan.
Med det sagt, avslutar jag detta inlägg och konstaterar att livet trots allt går vidare’
Micke
