roligt var det att träffa klasskamraterna i lördags. Det inlägget jag publicerade 20:43 i lördag handlade ju om det.
Någon av oss hade lite svårt att känna igen oss andra. Men vad fan, det är klart de snart 30 åren gjort förändringar hos oss alla. Men jag tycker ändå åren farit varsamt fram med oss. – Här finns det nog en stor risk för att jag är ”jävig”. Men det är ett jäv som går att bortse ifrån då det inte är av vikt i ämnet. Någon syns det väl på, någon inte alls och någon hade till och med blivit finare, helt enkelt som det brukar vara med livet.
Arrangörerna hade lagt ner en hel del tid på planering och det märktes på ett positivt sätt. Verkligen lyckats på alla sätt och vis.
Det bästa var nog quizen som Maria gjort i ordning, mycket man inte kom ihåg, men ändå avgick mitt lag med första platsen. Den placeringen beror nog mycket på den bra mixen som blev, förutom att vi var mest kunniga förstås.
Självklart pratade vi mycket om vad som hänt dessa 30 åren som gått. Dessutom kom det fram information om saker och ting som inte var roligt alls att höra. Men men, nu vet jag det också. Sen att jag blev chockade över det, ja så är det.
Nu får vi se, när vi möts nästa gång. Vi var överens om att det inte skulle ta 30 år igen.
Micke
