Mycket få saker, gör mig så besviken som Eda kommuns hantering av Jesper. Grabben är i gruppen som är berättigade till personlig assistans och andra insatser från kommunen. Lagen är en rättighetslag och är till för att skapa ett så ”normalt och vanligt” liv som möjligt.
Ingenting gör mig så besviken som när en kommun gör allt den kan, för att bortse från individens rätt till ett ”normalt” liv i och med att man väljer att gå på spara linjen istället för människovärdet. Tyvärr är det så att det tänks inte så långt som de tror. Eda kommun kommer inte att spara en krona på detta, då resultatet blir en dyrare kostnad än personlig assistent.
Jag är Socialdemokrat för att jag just vill stödja och hjälpa de allra svagaste i samhället och det är samhället som ska göra det. Men, tyvärr sker inte så i Eda kommun och ytterst ansvariga, för detta fruktansvärt vidriga agerande, av Eda kommun mot Jesper är Kommunalrådet Johanna Söderberg (C) och Socialnämndens ordförande Bertil Börjesson (HEL).
Kan verkligen inte Eda kommun bättre än så här? Det är klart kommunen kan och det är också klart att kommunen ska göra det också.
Denna kille har haft personlig assistans i tio år, pga han har problem som inte är planerade. Detta gör att man måste ha koll på honom och dessutom se signalerna. Signaler som tex att han behöver gå på toaletten, signaler som att oro och ångest är på väg och göra honom mycket upprörd, Signaler som att han tänker spontant gå över vägen för att han ser något intressant och saknar säkerhetstänkandet i trafiken, Små små signaler, men väldigt viktiga att ha koll på. Förutom dessa problem, så har han inte koll på tid och rum. Ska han tex iväg med taxi för att ta sig till en utbildning på folkhögskolan, ja då kan han gå upp i tid, men när taxin kommer efter låt oss säga en timme, ja då är han helt enkelt inte klar. Han förstår inte att han måste göra saker och ting för att bli klar till att åka. Klä på sig, kanske duscha, äta, borsta tänderna, ja helt enkelt enkla saker som vi alla gör när vi ska till skola och jobb och som vi inte täcker på för vi bara gör det. Detta klarar inte Jesper. Därför är vikten av personlig assistans på morgonen. Detta är också konsulten överens med Jesper i sin bedömning att han har delvis behov av.
Stor del av detta sker ju när han kommer hem också men då bakvänt. Någon måste vara där och stötta honom i det som man gör. Ta av sig utekläder och skor, göra sig middag, ja återigen allt som vi gör. Då sker följande; Det låser sig för Jesper och han flyr in i den värld som han känner sig trygg i, han sätter sig vid datorn eller tecknar något, för att teckna är Jesper otroligt duktig på att göra.
Jesper har bedömts av läkare årligen 20 år tillbaks och för tio år sen bedömdes det att han var i behov av personlig assistans. Detta har det inte varit någon som ifrågasatte någonsin. Nu var det då dags för en ny bedömning. Läkarintyg, tandläkarintyg, utredning gjordes om hur han klarar vardag så som mat, tidsbedömning klädsel dusch etc av kommunens egen personal, habiliteringen från Region Värmland. Ja, nu kan jag ha missat något intyg, men det är inte så noga. Ni kommer förstå i alla fall vad jag menar. Konsulten går emot alla intyg och avfärdar dessa totalt.
Eda kommun håller med om att Jesper tillhör gruppen som är i behov av personlig assistans. Det som skiljer är den beräknade tiden allt tar, samt tolkningen av hans andra behov som att ha koll på hans små signaler, som syns väl om man känner grabben. Just därför har han ett stort behov av personal som är på plats. Dessa små signaler tolkar konsulten att han klarar själv och att han kan få ett trygghetslarm, knapp på armband, att använda om han behöver hjälp vid tex oro. Konsulten säger att Jesper kommer klara detta. Det tror inte Jespers god man.
Jesper kan på eget initiativ gå på toaletten, men han behöver då påminnas om att torka sig. Det kan också ske att det sker en olycka av det ena eller det andra. Då behöver han påminnas om att tvätta sig ren och byta det som blivit smutsigt pga detta. Han kan göra sig en smörgås eller ta sig en Risifrutti. Men kan ingenting med spisen och det enda han klarar med micron är att göra sig varm oboy. Det är det jag kan skriva om oplanerade händelser i hemmiljön. Allt detta tolkar konsulten som att han klarar själv i sin helhet.
När det gäller planerade händelser, ja då klarar han en del, men behöver stöd och hjälp. Om det är duschning, ja då kan han tvätta framsidan av kroppen och håret men kan inte detta med mängd, så person måste vara med han. Baksidan av kroppen klarar han inte alls, han klarar inte heller av att tvätta smalben fram och bak samt fötter. Denna planerade händelse hävdar kommunens konsult att han då klarar att tvätta sig själv helt. Jesper behöver också hjälp med att torka det han inte klarade av att tvätta. Detta tolkar konsulten att han klarar själv i helhet.
Efter tvätt är det normalt att man får lite andra saker att göra. Jesper kan inte avgöra om han ska ta på sig deodorant, han klarar inte heller att smörja in sig på ben och fötter, som han är ordinerad att göra två gånger om dagen av läkare, någon måste ta fram kläder åt Jesper för att sedan lämna över till honom ett och ett, rakning och borsta tänderna behöver han ha hjälp med att slutföra. Konsulten tolkar allt detta som att Jesper klarar detta själv.
Jesper ska vara klar när taxi kommer och hämtar honom för att köra honom till kursen på folkhögskolan. Någon måste säga till honom att ta på sig skor och utekläder som krävs för dagen, annars missar han taxin. Konsulten tolkar detta som att Jesper klarar helt själv.
På skolan har han ju personal som är utbildade att ha koll på honom, men han behöver stort stöd som att han ska äta mat eller att han ska göra sig klar för att åka hem och att ta sig till rätt taxibil. Allt detta tolkar konsulten att han klarar helt själv.
Väl hemma behöver han då hjälp med att ta av sig utesakerna så som jacka och skor. Han behöver påminnas att gå på toaletten och sedan att ta sig något att äta. Han behöver också påminnas att ta sina mediciner, mediciner han tar om någon plockar i ordning detta och ger han via handräckning. Allt detta tolkar konsulten att han behöver ha delvis hjälp med.
Resten av dagen sitter Jesper vid sin dator, där han känner sig trygg. Han spelar lite spel, men han kan också sitta på sitt rum och teckna. Men, det är väldigt viktigt att han vet att någon är hemma, annars känner han sig inte trygg. Han vet att han klarar det korta stunder, 15-20 minuter om någon berättar det för honom. Men det är på gränsen att han klarar det och han kan ha problem att få ner sin oro efter detta. Stödet han då kräver tar betydligt längre tid än vad tiden han var ensam. Konsulten ser inte detta som ett behov som ska leda till personlig assistans.
Ska jag då summera ihop detta. Jesper var beviljad 47 timmars personlig assistans/vecka, av de 47 timmarna var det beräknat till 14 timmar/vecka till personlig hygien samt av och påklädning, de senaste åren. Självklart har bedömningen varit lite olika i genom åren, men det har inte ändrats så mycket fram och tillbaka. Det är ju en medfödd sjukdom, som inte ändrar sig så mycket. Autism med måttlig utvecklingsstörning är diagnosen han har. Många andra har samma diagnos, men det är i olika grad av styrka eller hur man ska förklara det. Det är ingen nyhet för alla oss som är insatta i sjukdomar. Nu kom då konsulten in med sin expertis och resultatet blev, 2h och 25 minuter/vecka till personlig hygien och ingenting annat. Det kan man kalla skillnad på bedömning och det är helt sanslöst.
Nu tar vi då och tittar på dessa minuter som han blev beviljad. Totalt antal minuter i veckan som är beviljat är 265 minuter. Uppskattningsvis går det 20 minuter om dagen, när Jesper kommer hem, för att göra allt det han ska och som vi alla gör när vi kommer hem. Veckovis går det alltså åt 100 minuter. Kvar kvarstår då 165 minuter i veckan för morgonrutinen = 33 minuter varje morgon.
33 minuter för att klä av sig, duscha, torka sig, smörjning, klä sig, äta, borsta tänderna, ta mediciner, få på ytterkläder och skor eftersom taxin är på väg. Den antagna tiden som snitt är allt annat än skäligt. En mer normal tid för en grabb med austim bör ligga närmare 1.5h/dag till morgonrutinen. Det blir alltså 450/vecka för morgonbestyren. Sen har vi då de 100 minuterna som försvann för eftermiddagens behov. Totalt alltså 550 minuter/vecka och det innebär alltså i timmar och minuter 9h och 10 minuter/vecka i insats. Istället för de bedömda 2 h 25 minuter.
Detta kan verka mycket, med den tiden det tar. Morgonbestyret kan faktiskt vara än längre än så. Detta är ett lågt räknat antalet minuter både på morgonen och eftermiddagen. Med de timmar sen, som han har beviljat på ledsagning så att han ska kunna gå på bio, spela bowling åka och äta Pizza eller vad som helst som han önskar att göra inom lagens ramar förstås. Den tiden är beviljad till 9 timmar i veckan. 3 timmar vid 3 tillfällen varje vecka. Då är vi alltså uppe i totala antalet timmar med 18h och 10 minuter. Denna siffra är väldigt intressant att landa i. I och med att föräldraansvaret har försvunnit då grabben är myndig, ja då har ju kommunen fler skyldigheter som de ska göra. En sådan sak är att tvätta kläderna och att städa hans rum, trots att han bor kvar hemma hos föräldrarna. Om kommunen ska enbart gå på lagen och knappt det, ja då drar jag detta så långt jag kan. 1 timme och 50 minuter, räcker inte till för att göra just det jag skrev. Kommunens beviljade insatser passerar nu den magiska gränsen av 20 timmar.
Många tänker nog nu, vilka timmar? Men så här är det uppgöret som är mellan stat och kommuner. Om någon är beviljad insatser via lagen, som Jesper faktiskt är då kommunen inte bestrider hans sjukdom, ja då är det så att, staten betalar den kostnaden för personlig assistans som är över tiden 20 timmar i veckan. Från den gränsen kostar inte insatsen ett jäkla dugg. Men, i och med det beslutet som nu kommunen har tagit, ja då får de inte själva betalt för timmarna över 20 timmar i veckan heller. Det som gjorts av Eda kommun blir alltså i slutet, en dyrare insats än om han hade haft personlig assistans. I tillägg till detta, har en familj brutits ner i kampen för Jesper och framförallt har Jesper orsakats ett stort personligt lidande. Hans människovärde togs det ingen som helst hänsyn till. Jesper har inte haft daglig verksamhet på strax 2 år, detta till trots att han har rätt till det i enlighet med lagen. Den 15 april, ja då är det 1 år som har gått utan personlig assistent. Om man känner familjen, ja då märker man klart och tydligt att Jesper har gått tillbaks i sin utveckling, Man ser också att grabben bär mycket mer oro än vad han gjorde förr.
Som jag skrev. Jag vill inte ha min kommun, EDA kommun på detta fruktansvärt , inhumana agerande. Detta är allt annat än vad som står i lagen att Jesper har rätt till. EDA kommun och samtliga företrädare skulle skämmas över det agerande som de har gjort mot Jesper och Jespers familj.
Medmänsklighet ska vara den röda tråden i allt som vi tar beslut om gällande våra svaga i samhället. De har full rätt till ett bra liv och det ska vi erbjuda dem här i kommunen. Ta och fundera en gång till. Jag är inte ens säker på om det varit uppe för samtal i Kommunstyrelsen innan beslutet om Jesper togs. Troligen är det taget på ett delegationsbeslut som det heter, alltså att tjänstemännen har rätt att ta beslut och sen redovisa det till politikerna. Dessa delegationsbeslut brukar tas i klumpbeslut. Det innebär att de är med och sitter i en pärm om de vill läsa.
Åter till medmänskligheten i kommunens verksamhet och det är väldigt lätt att göra, för tar man sig bara en funderare på hur fan du själv skulle vilja bli behandlad, jajag skulle då inte vilja det. Svårare än så är det inte att ta rätt beslut.
Solidaritet, medmänsklighet och värme = all kommunal verksamhet där vi jobbar med en annan människa, så blir kommunen vackrare.
Micke
