Jag är så förbannade trött på att ha det så här. Hela jävla kroppen skriker av smärta, enbart magen som jag inte har ont i alls.
Hur ska det gå? Är en fråga som dyker upp ganska ofta, tyvärr. Frågan är ju om det är värt det alls. Men, samtidigt finns det ju inte någon annan anledning till att vara fundersam på, så det är att ta hand kampen som ska till. Självklart är det värt det, då jag vill leva. Men har man inte levt med kronisk smärta, så har man ingen som helst aning om hur fan det känns. Teoretiskt, kan man läsa in vad som helst, men man kan aldrig veta. Speciellt inte gällande ämnet smärta, där upplevelsen av smärtan är personlig och helt olika från person till person.
Dessa läkarna här i regionen. De vågar inte ta av mig benställningen, få de vet jag har ONT, samtidigt så nekas jag då bra smärtlindrande medicin för att det är beroendeframkallande medicin, att de då glömt bort att det inte är bra för kroppen att ha det så här är uppenbart. Livet känns just hopplöst, men måste över denna tröskel också. Jag får paracetamol, som de av någon mycket konstig anledning har fanimig till alla krämpor. Ett läkemedel som inte hjälper mig ett jäkla dugg. Därför ställer de mig utan smärtlindring helt, välkommen till region Värmland 2024, beslutet gällande denna förändring av smärtlindring togs för 7 8 år sen, så det är det moderatledda styret innan dagens påhitt.
Micke
