Många är vi som någon gång mister någon av våra nära och kära på det ena eller andra sättet. Man står där med sitt ågren över saker och ting man aldrig gjorde eller aldrig sa, eller att man tänkte göra det och aldrig kom till skott med det. Många är det som går runt i vårt avlånga land och dagligen mår mer eller mindre psykiskt dåligt. Personer som inte orkar längre, väljer att ta ett avslut på sitt liv och personer i omgivningen står med frågan: Varför? Frågan man aldrig får svar på. Jag själv kände inte killen vi nu förlorat i vår lilla ort och som blev jordfäst idag, gjorde det en gång i tiden, men inte idag….
Vart ska man då rikta sina funderingar och tankar? Ja, först och främst till de anhöriga och nära och kära självklart. Sen finns det självklart andra saker som man ska/kan fundera på. Varför räcker inte pengarna? Vart tar de vägen? Vad får vi för våra skattekronor? Någon som aktiv tänker denna tanken?
Hyrläkarsystemet är ett system som dagligen mjölkar enorma summor skattemedel som egentligen skulle kunna användas till vårdplatser. Vårdplatser som ger människan en möjlighet till ett nytt liv. Vårdplatser som kan rädda liv, men som idag dagligen går i dessa läkares plånböcker via skattemedel. Tyvärr står Sveriges Kommuner och Landsting helt handfallna och ser ut som fån under tiden som vi vanliga människor är de som drabbas av detta utnyttjande av de som kan göra det.
Så, ska vi någon gång få lös pengar till patientplatser och börja med arbetet runt det psykiska ohälsan, ja då måste vi få lös pengar till vårdpersonal samt vårdplatser. Det är inte hållbart att våra läkare ska ta och ta av kakan som vi alla ska vara med och dela på. Pengarna gör större (mycket större) nytta annanstans. När ska våra förtroendevalda få upp ögonen för detta?
Micke
