Vi är många i Sverige som varje dag kämpar för vårt dagliga bröd. Allt fler blir det enligt rapporten som inte längre lever som fattiga i Sverige, men hur mycket över fattiggränsen det förtäljer icke historien. En artikel om rapporten kan ni läsa här. Hur är det då att komma ur detta helvete eller i alla fall försöka komma ur det? Ja, två föreningar om hur det är eller kan vara, hittar ni här och här. Ska det verkligen behöva vara så i ett i-land som Sverige av idag att man måste ha stödföreningar för att orka med vardagen pga pengar eller snarare bristen på pengar och/eller för höga skulder?
Samtidigt som några få skor sig så mycket de kan på att utnyttja systemet. Politiker (en av junilistans bloggare skriver om det här och jag har gjort det förr, fackbasar (ja även här är det ju bara att hänga med i nyhetsvärlden så kommer det upp om hur de skor sig roffar åt sig och hjälper sina nära och kära så mycket de kan, men de påstår sig stå på medlemmarnas sida – tvivelaktigt), direktörer (som ska ha vidrigt höga ersättningar, löner, fallskärmar, bonusar, pensioner och andra förmåner. Pensioner som anser att de är så duktiga så att de har rätten att kräva dessa ersättningar. Pensioner som inte fattat att man inte kan annat än att äta sig mätt) och andra som passar på att sno en så stor del av kakan som möjligt. Samtidigt kan man läsa en artikel i DN som handlar om undersökning som villägarnas riksförbund har gjort och den hittar du här.
Igår kunde vi höra att kollektivavtalet för handels var nu klart och medlemmarna skulle få en löneökning på 971 kronor i månaden baserat på heltid på två år. Pressmeddelandet hittar du här. Hur kan man som ombud för sina medlemmar vara nöjd med en sådan katastrofal löneökning? 470 första året och 501 andra året – ja, det motsvarar ungefär min hyreshöjning och övriga kostnadshöjningar, men det ger mig ingen ökad frihet eller ökad standard för oss vanliga dödliga människor. Själva så går de hand i hand med övrig maktelit i Sverige och håller vandra om ryggen. En artikel om hur våra politiska företrädare skor sig på FNs pengar, kan ni läsa här, pengar som FN får trodde jag i första hand skulle gå till att hjälpa befolkning runt om i världen i stället för att göda några få. Argumentet man möts av i debatten är att slår man ut det som de får är det en droppe i havet av det totala – mitt svar på det blir: Ja och? Låt droppen göra nytta där den ska vara i stället.
Nu har politikerkåren gemensamt gått ut med att de närmaste 25 åren behövs det en skattehöjning för att klara av de ökade kostnaderna som förväntas samhället i framtiden. Artikeln kan ni läsa här. Jo, det är förvisso sant. Allting blir dyrare, det vet vi alla, men detta kan ju knappast ha kommit som någon större mera sensation för våra förtroendevalda. Samtidigt som nuvarande regering försöker göra allt de kan för att framstå som Sveriges räddare och låginkomsttagarnas änglar – ja återigen är det gammal borgerlig politik som kommer igenom i deras beslut. Män med höga inkomster är de som har tjänat mest på den politik som idag förs. Återigen alltså sjuka, arbetslösa och unga som drabbats hårdast i dagens Sverige om man ser i kronor och ören extra i plånboken. Något som intresserar mig mera än procent då det är det jag ser på min egen ekonomi.
För att komma till rätta med de ekonomiska problemen som Sverige har måste vi göra mycket på många fronter. Vi måste stoppa alla fantasilöner inom de statliga bolagen. Vi måste dessutom stoppa alla andra fantasiersättningar till dessa statsanställda. Vi måste dessutom avskaffa riksdagsmännens och regeringens fallskärmar som garanterar dem ersättning i evigheter efter avslutat karriär. Finns a-kassa för dem också. Vi måste stoppa andra ersättningar och fördelar som de har så som inga karensdagar etc, ett system byggt av politiker för att gynna politiker. Allt detta för att skaffa ett större kapital till den svenska staten. Dessutom måste vi se över det lönesystem som riksdagsmännen har och frysa de löneökningar som de har år efter år som urholkar förtroendet för dessa. Samma sak måste ske genom hela den fackliga rörelsen i alla led och så också på landstings, region och kommun nivå. Kompetens kan skaffas på andra sätt till dessa tjänster än att erbjuda högsta lönen, något som tycks ha glömts bort.
Detta måste också göras inom de tjänster som det offentliga köper. Alltså på lönerna till personal. Här finns inte mycket att tjäna på att kolla på vad undersköterskan tjänar eller så, men här har vi ett människovärde att kolla på och samtliga måste tänka på rätten till en heltid och en dräglig lön. Men vi har ett hyrpersonalsystem som mjölkar pengar ur vår gemensamma kassa på ett ofantligt sätt år efter år. Pengar som ska gå till patienterna i stället för i fickan på personer med fantasilöner. Ett system som skapats av läkare, som göds av läkare och som lamslagits av inkompetens från Sveriges Kommuner och Landsting och deras ovilja att gemensamt stoppa detta system. Pengar i mångmiljonklassen om inte mer, som kan gå till de kostnadsökningar som våra kära politiker vill mota med skattehöjningar.
Det behövs ett parti som ställer sig på den lilla människans sida. Finns det? Hoppas det! Jag vet vad jag drömmer om och jag hoppas mina partikamrater är med mig i kampen om att återta kontrollen av de gemensamma medlen och makten till folket i stället för att ytterligare makt flyttas till kapitalet. Kapitalet tar långsamt kontroll över våra liv på många sätt. Ser du? Jag ser! Vågar du?
Micke
