Det är en mycket underlig sak som sker med människor när de klättrar i karriären och det som sker är att de glömmer bort alldeles för lätt. Varför är det så? Gudskelov sker inte detta med alla, men det händer alldeles för ofta.
Det som glöms, mest av allt, är när man gör politisk karriär och börjar kritisera sina motståndare att oftast har man själv ett eller annat med i bagaget, men det ”råkar” man glömma.
Här i Eda kommun har vi politiker som åkt fast för fyllekörning, smuggling, gjort konkurs och medvetet hållit undan tillgångar för att inte kronofogden ska ta det, kvinnomisshandel, försäljning av alkohol, ja listan kan göras längre än så men det finns ingen anledning att tråka ut er med mer – ni förstår vad jag menar ändå.
Så, varför glömmer man bort det som man själv har gjort? Eller är det så att man hoppas på att folk ska glömma bort de fel man gjort bara för att man pratar om någon annan så fokuset ligger på den istället för på sig själv?
Tyvärr är det så, att oftast är de som påstår sig vara så perfekta och felfria, är de som har de största bekymren.
Micke
