Att psykiskt och/eller fysiskt misshandla sin partner, är aldrig rätt oavsett kön på gärningsman och offer. Jag tycker det är bra att vi pratar om mäns våld mot kvinnor. Men jag vill ändå prata om att allt våld i nära relationer är fel.
När saker och ting sker i ett förhållande av detta slag, har det redan gått för långt. Det är ett viktigt ämne och svårt att skriva om, då vi alla anser det vara så självklart att säga ifrån när man ser något och man hör samma ursäkt igen – men om det vore så jäkla självklart skulle inte någon avlida pga sin partners våld. Vi drar oss nog, tyvärr lite till mans, att gå in och ställa dessa ”obekväma” frågorna. Ja, de är obekväma men lik förbannat måste de ställas. Det går inte göra på något annat sätt.
För en stund sen skrev jag om att det är fint att bry sig om andra, för det är det. Varför vi har slutit oss inne och blivit mer och mer innestängda, ja det vet jag inte. Är det mentaliteten ”sköt dig själv och skit i andra” som har fastnat eller vad? I sådana här frågor, finns det inga genvägar utan det måste göras. Men, det är alltid bra om man går flera samtidigt till den som man ska hjälpa då våld kan uppstå. Det är en klar fördel att göra det på arbetsplatsen som offret har samt hämta barnen på sina aktiviteter innan man gör något. Alternativt så måste den man hjälper bli med det. Gäller att det sker och så snabbt som möjligt, så inte gärningsmannen dyker upp, inte minst för barnens skull som absolut inte ska se eller uppleva något mer än de trauma som de redan gjort i sina liv.
Hur man sedan tar hand om andra i liknande situationer, är det ingen skillnad på. En man som flyr sin man/kvinna eller kvinna som flyr sin man/kvinna. Vad spelar det för roll, vem som behöver fly från vem? Det är enligt mig skit samma vem och alla offer ska få samma hjälp. Jag är nog i grunden naiv som hade hoppats att vi kommit längre i Sverige 2024, än vad vi gjort.
Micke
