Men, det snurrar inte bara politik i denna skalle även om det är lätt att tro det. Det är en del som snurrar runt detta med framtiden gällande cancern och de operationer som ska göras. Jag vet att jag inte kan göra så väldigt mycket åt det själv, men det är väldigt logiskt att tankarna på än det ena än det andra kommer. Som dessa senaste fyra nätter som jag nu sovit som en stock och ändå är jag trött som fan. Kroppen känns kraftlös och jag vet inte varför. Det är nog det mest jobbiga, att jag inte har/vet svaret. Det i sig är jobbigt och frustrerande, kanske är det det som är jobbigast. Ja, att vänta på att få börja resan i sig, är inte något annat än frustrerande. Jag önskar resan redan varit igång, men det är den tyvärr inte.
Jag har många att prata med om denna resa, både privatpersoner och yrkesverksamma som har just ett jobb för att möta folk i mitt läge. Men än så länge känner jag inte att jag har det behovet. Inte just nu i alla fall, men det kan ju komma en tid jag känner att det är behov för det. Men den tiden kommer då. Det är mycket funderingar som kommer med den ”rullgardin”, som drogs ner och som har en naturlig koppling till ordet Cancer. I alla fall fick jag det, men jag tror inte det är så mycket annorlunda för andra. Det är ju ett ord som inte är förknippat med annat än plåga, elände och död även om forskningen har gjort överlevnadsprocenten kraftigt mycket högre än för bara 10 år sen. Men, det finns fortfarande massor kvar att göra.
Nu har snart ytterligare en vecka gått och längtan till att det ska snart ska vara igång blir bara starkare och starkare. Det blir som det blir och jag är väl medveten om att resan efter operationen blir lång och mycket smärta. Smärta av både fysisk och psykisk natur, men det finns stöd att få och jag vet att jag även har väldigt många i min direkta närhet och det känns bra. Jag är inte rädd för att dö, om det skulle gå den vägen, men det är ingenting jag vill. Jag vill bli äldre än så här, mycket äldre. Men det är inte jag som styr det.
Micke
