Den Svenska 90 dagars garantin inom sjukvården är ett skämt!
Att som patient i Sverige idag, få någon faktisk rimlig hjälp verkar mer falla som en lyckolott än som en verklighet.
Jag har skickats fram och tillbaks, mellan olika enheter inom vården sedan skadan skedde midsommar 2015. Jag har varit i Arvika, Karlstad, Halmstad, Stockholm och nu hamnat i Uppsala. Min skada är av det mer komplicerade slaget i höger knä.
Detta gör att jag varje steg jag tar, varje dag som går, skadar jag mitt knä lite ytterligare och därmed ökad smärta. Timmar går till dagar, dagar går till veckor, veckor går till månader, månaderna bara går och går och går.
Landstinget här i Värmland, har efter mångt och mycket köpt behandlande tjänst av Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter att den beställningen gjordes, ja då har det fungerat smärtfritt från LiV och det är jag tacksam för. Hjälpen jag fått här på alla plan. Problemet är ju bara att så fort det går en remiss åt något håll ska det uppenbart gå tre månaders väntan mellan varje enhet, samtidigt som politiker fattar beslut som gör att man slås ut från försäkringskassans sjukförsäkringssystem. Nu senast var jag bortglömd i operationsplaneringen, så väntan blir än längre. Smärtbehandlande läkare finns här på vårdcentralen i Värmland och det kan omöjligt vara lätt att planera min smärtlindring för denne, då allt halas och dras på. Ett sjukintyg, kan ju inte vara allt för enkelt att skriva under på heller då förutsättningarna ändras hela tiden. Lider med min läkare, faktiskt.
Det är min sjukskrivning, mitt välmående fysiskt och psykiskt, min vardag och väntan, mitt liv det går ut över, men det verkar ju uppenbart inte så noga med det.
