I morgon är det då återigen dags att fira 1.a mj. Då är det återigen dags för arbetarrörelsen att samlas under gemensam paroll och stå enande. Vår nyvalde partiledare ska då hålla ett tal, där han kommer att gå fram med ett alternativ till den borgerliga egoismpolitiken. Han ska finansiera en gemensam solidarisk modell, helt enligt den gamla modellen. En modell som är unikt svensk och som gör det tryggt att leva i detta land oavsett om man arbetar eller är sjuk eller arbetslös. Journalister och andra gamar står och frågar och skriker efter Juholteffekten. Men det tycker jag mest visar hur naiva, okunniga och trångsynta de själva är och inte om att det skulle vara något fel med politiken som SAP nu för. När man gör en förändring så sker inte den omedelbart och direkt. Det är ett enormt stort parti där alla ges rätt till att ha åsikter. Rom byggdes inte på en dag. Sen när man arbetar i konstant motvind då regeringens hantlangare gör allt de kan för att förhindra partiet att nå framgång, ja då är det inte lätt.
Handen på hjärtat så tycker jag det ska bli jävligt skönt med ett system där jag återigen har rätten att vara sjuk och jag hoppas att den politiska ”städningen” som nu har inletts inom SAP också kommer att fortsätta för att ytterligare rensa ut den politiska skit som har rått alldeles för länge inom arbetarrörelsen. Tyvärr återfinns den på fler ställen inom SAP och dessa måste det också aktivt jobbas med för att arbetarrörelsen återigen ska kunna stå för sin politik fullt ut.
Är en vacker text och för er som inte kan den utantill, så ligger det här en bättre text:
Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp …
I sin förgudning avskyvärda,
månn’ guldets kungar nå’nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.
Upp till kamp …
Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till kamp …
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp …
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall Jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp …
Tänkvärt än idag.
Micke
