Att känna sig utnyttjad är nog den jobbigaste känslan av alla. I alla fall om orsaken till känslan är skapad av någon som man antog stod nära, men uppenbart är det inte så.
Har under en längre tid haft känslan att något är fel och det visade sig att jag haft rätt. Har funderat på detta en tid och känslan växte sig starkare och starkare. Lögner blev en vardag och sakta med säkert började ljuset på att gå upp. Man öppnar ögonen och tar hjälp av gamla vänner, som har/hade information om personen i fråga och plötsligt faller pusselbitarna på plats och man känner sig än mer utnyttjad. Men, gott att ha er i det gamla skyddsnätet att luta sig tillbaks på, när det behövs.
Jag anser och kommer alltid att anse att telefonsamtalet jag valde att ta, var värt besväret. Reaktionen efteråt, ja den kunde jag ju ha anat men fortfarande är ”själv bäste dräng” ”måttet var rågat”.
Nu hoppas jag att jag äntligen kan få lite lugn och ro i mitt liv och leva med min familj. Det kommer säkerligen att kosta pengar, pengar som jag aldrig kommer att se igen. Hittills är det ju ”bara 5000”, men det är väll inte så noga då det är Bara Micke. Skit samma, även om jag är fattig har jag överlevt värre. Men jag tänker aldrig mera att stanna på en enda sammankomst då personerna jag skriver om äntrar salen. Jag har ingen anledning att vara trevlig förrän skulden är reglerad. Tröttsamma personer.
Micke
