Varje människa är unik och vacker på sitt eget sätt.

Idag kan vi läsa om ”Stina” och rubriken är Mobbas på Facebook. Hmm, ja då har de minsann missat sanningen bakom det hela måste jag säga. Samtidigt så skriver Alex Schulman om näthatet. Två skilda saker, men jag har skrivit om dem båda förr.

Alex, jag och andra bloggare får skylla oss själva om vi får elaka kommentarer. Vi väljer själva att stå fram med våra åsikter och alla kan inte gilla det vi skriver, och vi har möjligheten att redigera eller ta bort kommentarer precis hur vi vill.

Men ”Stina” har inte valt att bli uthängd på detta sätt, men är det det som är det största problemet? Nej, faktiskt inte. Problemet är ju grundlagt i skolan som hon går i och i och med det samhället som denne stackare bor i. En bristande respekt för andra människor byggs inte i en idiotgrupp på Facebook. Gruppen är en förlängning på denna brist, dock lika avskyvärd. Men skolans värld är som den är tyvärr och dessvärre så finns det på många skolor en antimobbningsplan och med dessvärre säger jag tyvärr för det är allt som oftast bara ett dokument som någon snickrat ihop och sen inte jobbar med. Ett sådant viktigt dokument är inget som man bara ska stuva undan, utan den ska det arbetas aktivt med och efter. Vad är vitsen med att ha den annars?

Jag har själv suttit i denna situation som den stackars tjejen gör och jag vet hur ont hon har. Nu var det många år sedan och inget internet eller Facebook fanns. Men att gå till skolan med en fruktansvärd klump som värker i magen, bara för att man inte passar in kan jag prata om hur mycket som helst. Att gå till skolan och inte veta vart nästa glåpord kommer: Tjockis, fläskberg, svetthög, arbetarunge, idiot ja listan kan bara fortsätta. Tänk på att små ord kan göra så jävla ont! Ont så att det än idag 24 år senare gör ont att prata om dem. Så jävla ont så att man idag, när mina barn återigen blir utsatta för samma helvete på samma skola, gör att man har svårt att prata om det för att gråten kommer. Jag vet, att ni som mobbar inte har en aning om hur mycket ni förstör.

Nu ska det tilläggas att det är den ”gamla” generationens lärare på ”min” gamla skola som väljer att sätta upp skygglapparna för det som sker. De väljer att inte se det jobbiga. Den yngre generationen är inte så. Nu är jag väl medveten om att jag drar alla under en och samma kam, men det finns kanske några undantag åt båda hållen. Sedan när mitt barn uttrycker en förtvivlan över sin situation på skolan och vill ta sitt liv, ja inte fan pratar de med föräldrarna utan då ANMÄLER skolan till socialtjänsten om att de är oroliga för barnets hälsa och väl och ve i enlighet med socialtjänstlagen. Ja, ganska fascinerande är det att föräldrarna ska behöva försvara barnets väl och ve och sin möjlighet att ta hand om sitt/sina barn inför socialtjänsten, när problemet ligger på skolan. Skolan är enormt viktig för barnens trygghet för det är ju inom skolan och/eller barnomsorgen som barnet är majoriteten av sin vardag och visst ska skolan anmäla om de misstänker att ett barn far illa. Men varför inte också tänka steget längre och konstatera att felet också ligger på skolan?

Jag ska nu lägga upp några exempel på vad jag och min exhustru blivit anmälda för:

1. Mitt barn blev sjukt i hjärnhinneinflammation och höll på att gå bort för oss. Gudskelov så gick det bra tackvare en underbar insats av sjukvården. När killen sen kommer tillbaks till skolan så går han med överdragsbyxor dit då det var vinter och kallt ute. På rasten har han inte på sig dem. Vilka blir anmälda av skolan för att han inte har dem på sig? Killen gick i trean. Jo, vi föräldrar. Men läraren har också ett ansvar, men ingen förmaning mot denne.

2. Samma kille blev retad i skolan på vården därefter. Han gjorde flera uttalande om att han ville dö och att han ville ta sitt liv. Vad gjorde lärarna som hörde det? Jo, det blev så skärrade så att de gjorde en ny anmälan till socialtjänsten helt i enlighet med vad de ska göra. Men, de berättade INGENTING för oss föräldrar så att vi kunde ha lite extra koll på han, tiden strax därefter då hoten är som allvarligast. Är det då verkligen en riktig oro de har eller är det bara för att göra än jobbigt värre? Återigen så hamnade vi på Socialtjänsten och vi fick en remiss till BUP. Där konstaterade de efter ett antal möten att det inte var några problem i hemmen utan problemet för killen fanns på skolan. JA, det är ju för helvete det vi säger! Vi begärde att få komma på en elevvårdskonferens rörande killen och det fick vi. Där sitter de och lyssnar och dåvarande rektor ”som har lyssnat in allas åsikter innan mötet på skolan” sitter och ljuger oss rakt i ansiktet och det enda rektor säger är: Ord står mot Ord. De påstår att Jag, barnens mamma och barnens farmor ljuger och de skriver det också i protokollet och sen tror de att jag tänker skriva under. HUR jävla dum får man bli?!?! Trodde att man var utbildad PEDAGOG som rektor och arbetsledare jag.

Och så här har det hållit på, ändå tills sista mötet då BUP kontakten tog personlig kontakt med skolkuratorn. Då började det hända saker och gudskelov så har killen inte längre dessa tankar. Han säger att han inte har det. Han har förresten hela tiden sagt att han inte har haft det, utan det har bara varit ett rop på att det varit jobbigt på skolan.

När man märker hur killen hade det, ja då kan man konstatera att det var precis det helvetet jag hade. Lärarna stod också den gången med skygglappar och låtsades som ingenting, med några få undantag. Och det stödet jag fick av den manlige lärare mina första tre skolår är jag tacksam för än idag. Han vågade minsann gå emellan och vi hade respekt för han och det var skönt när han lade sin arm runt mina axlar och sa: Det räcker nu, han har fått nog. Det var vid ett slagsmål på skolan, då jag gick för långt och var arg och slogs i blint raseri mot en av mobbarna.

Dessvärre är det ju så att dessa fega kräk kommer flera på en och samma gång. Detta gör de för att de vågar inte komma en och en, men det är ingen tröst i det jobbiga just där och då.

När jag började undersöka vad kommunen hade för någon gemensam antimobbningsplan ja, då fann jag skrämmande läsning. ”Om en elev blir mobbad så bör föräldrarna kontaktas. Om en elev uttrycker att denne vill ta sitt liv så bör föräldrarna kontaktas.” Ja, det var bara något av den skit som stod i denna plan. Jag satt och strök det jag tyckte skulle strykas och det var många bör och föräldrar/föräldrarna kontaktas som for. Mitt förslag blev att bör i alla lägen ska bytas till ska, en jävla skillnad på bör och ska. Sedan är det så att det är inte förälder/föräldrarna som ska kontaktas utan det är vårdnadshavaren/vårdnadshavarna som ska kontaktas så det förslaget skickades också in. Helt otroligt att lärare och rektorer samt barn och bildningsnämnd inte uppfattat dessa enorma skillnader!

Så kämpa på gott folk, stå upp för era åsikter, stå upp för den du är, stå upp för varandra, tillåt att vi alla inte är lika, tillåt att vi måste få vara olika. Det gör oss varken till bättre eller sämre människor. Varje människa är unik och vacker på sitt eget sätt.

Micke