Att vara barn i Sverige idag är ett helvete. Alldeles för få personer bryr sig om sina barn på det sätt som man ska som förälder, men all heder och pris åt alla som gör det.
Det viktigaste, jag försöker att lära mina barn, är att de ska vara stolta över vilka de är eftersom att det gör dem unika som personer. De ska tro på sin åsikt, säga den och stå för den. Men de ska klara av att försvara den och det är en träning som är livslång. För att klara av detta, finns det många faktorer som ska samspela i samhället, däribland jag som förälder och skolan. Skolan är en enormt viktig tid i ett barns liv.
Sveriges riksdag, har fastställt en skolplan där det framgår vissa saker man ska klara av på olika nivåer. Men tyvärr verkar skolplanen prioritera enormt fel saker. Saker som förr i tiden som att kunna stava och räkna, verkar inte längre vara prioriterade områden för skolplanen. Vad beror detta på? Enkel huvudräkning så som från 1*1 till 10*10 är enkel huvudräkning och ett måste att det sitter i ett tidigt skede, då detta i sig är ”alfabetet” i matematiken.
Barn, har i sig, en mycket lång arbetsdag. Inte nog med att de går ett antal timmar i skolan utan de ska också sitta hemma och kämpa med läxor på kvällar, helger och lov. Är det skolans arbetssätt, lärarnas pedagogik eller skolplanens utformning som ger våra barn dessa långa arbetsdagar?
Micke
