2011?

Lite intressant är det att nu under 2011 att så många människor pratar om vikten om att hela människan ska synas inom vården. Det är ju tyvärr inte så i verkligheten och socialförsäkringssystemet finns inte till för alla typer av krämpor. Ta detta med en riktig tandvårdsreform tex. Tyvärr finns inte denna fråga med på den politiska dagordningen längre, trots att det finns många som väljer att inte gå till denne då det kostar mycket pengar för stunden och att man vet att det blir dyrare i längden. Har vi verkligen inte råd att ha samma kris på tandvård som sjukvård i Sverige 2011?

Sen har vi fortfarande det enorma problemet inom traditionella kvinnoyrken med lönerna och alla de deltiderna som finns. Å ena stunden står Socialdemokraterna där och lovar ta tag i problemet å andra så sker ingenting när det kommer till kommun och landstingsnivå och framförallt inte i avtalsrörelser från de fackliga organisationernas sida. Ingen ser dessa yrkesgrupper förrän vi saknas på jobbet, då är det ett himla oväsen , kanske läge att visa att vi syns hela tiden? Och försöker man göra en politisk fråga av det hela på kommunnivå, ja då har i alla fall jag möts av det enda argumentet, det är inte en politisk fråga utan en facklig. Hmm, varför inte en personalpolitisk fråga? Varför driver SOCIALDEMOKRATERNA frågan vid valrörelser om det inte är en politisk fråga? Här är ytterligare en i skaran som skriver i ämnet, dock på ett mycket bättre sätt.

Micke