Det är en fråga som jag ställer mig, med tanke på allt som jag springer runt i inom vården. Men, det är helvetes jobbigt att ha det som så här. Det är tyvärr den bistra sanningen, men kampen måste göras ändå för det går ju bara inte ge upp. Det är inte sån jag är.
Vad jag tycker är mest skrämmande med de vårdenheter jag varit i kontakt med här i länet är att ingen har en tillit till kollegor utanför länet. Ja, kollegors kunskaper när det gäller att göra en operation litar de på. Men sen, när denna är gjord så har jag aldrig ens hunnit igång med sjukgymnastik efter operation så börjar vården i regionen ta bort smärtlindringingen. I vissa fall har jag varit helt utan när det är dags och vem orkar göra det då?
Men, när jag pratar med de kirurger jag haft utanför regionen, är detta aldrig ett problem, varken i Stockholm, Uppsala eller Halmstad. Men när vi kommer inom Region Värmlands gränser blir det en stadig kamp och lyckas man hitta en läkare som har förståelse, får man tyvärr inte behålla dem någon längre stund. Jag funderar på vilket medicinskt forskningsunderlag som Region Värmland har tillgång till som ingen annan i landet har. Ni som läser, vad tror ni det är?
För sex år sen ställde jag den frågan till regionen, men jag väntar fortfarande på svar på frågan.
Micke
