Livet hinner ändra sig många gånger under en livstid. Gudskelov sker det oftast då något bra händer, så som att man skaffar en partner får barn byter jobb, ja det kan helt enkelt vara av många anledningar. Tyvärr finns det de gånger som det kommer dåliga förändringar också. Men, det enda man kan göra är att rida ut dessa också.
När man, som i mitt och många andras fall, är van vid att jobba. Då, när olyckan är framme och livet vänds upp och ner, hade i alla fall jag det förbannat svårt att acceptera det hela. Det är nog inte före 2022 början 2023 som jag faktiskt fick se sanningen, gällande mig själv, på arbetsmarknaden. Den sanningen eller om det kanske ska kallas för erkännandet var inte rolig att göra men nyttig. Skulle det bli annorlunda, än vad jag föreställt mig blir, ja då är jag glad. Det skulle innebära att jag återigen kan jobba. Att jobba som taxi- eller busschaufför eller undersköterska är inte så förbaskat stor skillnad som det låter, i första ögonblicket. Man jobbar med folk och man gör dem en tjänst och får så otroligt mycket positivt tillbaka.
Då man är som jag är och trivs med att prata med folk om allt möjligt, så blir det lite som en drog och nu då, när jag går här hemma och tycker det mesta bara går emot mig, ja det går nog att säga abstinens. Nu har jag aldrig varit sån att jag tycker om att springa ner folk hemma hos dem. Jag trivs hemma och har alltid gjort men det är just den sociala kontakten jag saknar som hör till dessa olika men lika ändå arbeten. Det var det bästa, när jag hade det uppdraget i revisionen. Jag fick en helt annan aktivering än att bara gå hemma och skrota. Det absolut bästa med det att jäklar vad mycket kunskaper jag saknade så det var till att sätta fart i läsandet. Tyvärr fanns det de som inte var överens med mig, så det var bara lämna det. Det hade inte gått att jag stannat kvar. Inte i det gänget med det uppdraget. Då är det bättre jag lämnade och ställer mig vid sidan av, för hade jag stannat då hade jag bara väntat på vad de ska hitta på nästa gång, för det är jag säker på hade skett. Mitt fokus hade med andra ord varit på fel sak. Hur kan jag då vara så säker på det, jo då det finns folk i de politiska leden men också från tjänstemännen som ringer till mig och det var det som skedde. Jag visste inte vad som skulle ske, bara att något var på gång. jag visste inte heller när. När jag tackade ja till uppdraget gjorde jag det just för att det inte skulle vara en politisk arena, men fy fan vad jag bedrog mig.
Gudskelov, har jag massor kvar att läsa av saker som jag tankat hem. I skrivandes stund håller jag på med en motion till partiet lokalt som jag hoppas och tror Socialdemokraterna i Eda tar som sin egen och det tror jag de också de kommer att göra. Ärligt talat, tror jag inte någon i politiken eller bland väljarna i kommunen kommer har något mot detta. Så, det blir roligt om det blir verklighet. Jag håller det för mig själv en stund till.
Vad det ska bli av denna Mikael Ensson i framtiden, ja det vet jag inte. Kanske är jag som en groda utan ben, totalt hopplös. Kanske är jag inte det. Det jag vet är att jag är jag och om någon har något emot det, ja då får de gärna ha det. Men var då vuxna nog till att erkänna det. Det är inte många som gör det. När jag uttryckte mig i en chat där sex andra hade tillgång om vad jag kände och tyckte efter mötet då jag bestämde mig för att avgå. Någon läckte från den chatten och så var det igång igen. De hade ju sagt att de inte hade problem att samarbeta med mig i framtiden och jag vet inte allt som sas. Detta var i början av maj. Men, det kommer jag med stor sannolikhet att ha. Det kommer att märkas i framtiden, jag behöver inte bestämma mig än om jag ställer mig på någon valsedel till valet 2026, Det är lite över ett år tills dess. Kanske har jag då lagt händelsen bakom mig, kanske inte. Det märks då.
Micke
